Lågsittande solrunda

Efter en slitig jobbvecka kände jag ett behov att komma ut och cykla utomhus. Solen lyste igår och jag drog iväg på en eftermiddagstur runt Bönan. Underlaget var bra hela vägen där det var asfalt. Sträckan mellan Harkskär och Björke bestod av ett moddigt lager snö ovanpå is. Det var därför lite spårigt och knepigt bitvis men gick ändå att hålla en ok fart.

Jag var lite stressad att hinna ut innan solen gick ner så redan när jag satte mig på cykeln och rullade ner för backen från huset tyckte jag att det kändes som om jag satt väldigt lågt. Hela första milen funderade jag på att vända om och se hur sadelhöjden var. Jag hade inget miniverktyg med mig och bestämde mig för att kämpa på hela vägen runt. Fick dock kramp i framsida lår och ont på annorlunda ställe i sätesmusklerna. Väl hemma mätte jag och det visade sig att jag hade suttit på sadelhöjd 73 cm istället för mina normala 77. Inte underligt att det kändes lågt, 4 cm är en rejäl skillnad. Så nu drog jag på ett lager kolfiberpasta på stolpen och hoppas att pastan gör att sadelklämman greppar bättre så jag slipper sjunk.

Det blev dock en kul och skön runda ändå i soligt och fint vinterväder. Snittade 25 km/h vilket känns ok med tanke på underlaget på grusvägen samt tungrullade dubbdäck. Ser nu mest fram emot våren så man får komma ut i skogen och cykla finstigarna i Skidsta.

Idag är det vila som gäller och imorgon söndag får det nog bli en distansrunda för att sparka igång gammelkroppen.