Dåligt med bloggande, bättre med träning

Jag måste erkänna att jag faktiskt varit hyfsat flitig med motionerande sista två veckorna.

Förra veckan blev det ändå fyra träningspass, inga kanonpass men jag har bestämt mig för att vara stolt över varje träningspass som faktiskt blir av. Istället för att ångra de som missats eller kunde blivit något bättre.

Så fyra träningspass blev det varav söndagen innebar ett långsammare distanspass över Oslättfors, grusvägen över till Högbo och sedan hemöver. På lördagen försökte jag mig på ett tio kilometer normalt distanspass. Farten var beskedlig sett till tidigare års löpning, snitt runt 4.45 är ju inget att skriva hem om. Men med den här kroppsliga nivån jag har nu blev det ändå kännbart och jag fick bitvis slita eftersom pulsen blev högre än väntat. Och huvudet var inte riktigt med. Nåja det blev träningstid på kontot och det var även bra att få in löpträning. Försöker komma igång med löpningen och hålla något pass i veckan så att kroppen är van. Gillar ju verkligen att springa och då är det skönt att kunna varva cykelpassen med löpturer. Dessutom blir det ingen cykling när vi ska till USA utan den träning som går att genomföra under de två veckor vi är borta kommer vara just att springa. Då är det bra att benen är löpvana.

Utöver det fick jag även till ett par intervallpass på cykel. Det ena inomhus på Zwift och det andra på cyclocrossen runt Bönan. Grusvägarna är verkligen inte kul just nu. Temperaturen ligger på minus 5 på nätterna och går sedan upp på 10 plus på dagarna. Det ger sörjiga och leriga cykelvägar. De är släta och fina men där solen kommer åt om dagarna så är de inte kul att cykla på.

Idag fick jag till ett intervallpass om 4 stycken 6-minutare runt Bomhus och Hagaström. Inget toppenpass men benen börjar ändå kännas bättre igen efter mars månads träningsuppehåll. Får fortsätta nöta träningspass nu så att kroppen börjar svara igen.

Har bestämt mig för att jag inte bryr mig något om tävlingar i år. Gillar ju att cykla lopp i långloppscupen men har beslutat att jag bara kommer köra om det blir fint väder. Har ingen som helst lust att ta mig runt i misärväder, bara för att göra det. Heller inte omöjligt att jag köra korta banorna. Tänk så det vänt från att jag verkligen haft lusten uppe att köra långa och det på bra tider. Nu känns det inte alls särskilt viktigt utan jag cyklar för att det är kul. Och jag tycker inte att det är kul att cykla i regn och då låter jag bli att cykla om det blir det på tävling.