På väg hem idag regnade det rejält och suget att cykla ute var ganska exakt noll komma noll. Maria skulle gymma och bytte om och gick in i Strömsbro atletklubb, dvs vårt källargym. Själv bytte jag om och drog igång Monarken. Den har ju fått stå orörd rätt många veckor nu när utomhussäsongen dragit igång. Men det var träningsdag och regn, vilket gjorde valet enkelt.
Senaste tiden har jag gått stum i benen vid försök att få upp pulsen vid utecyklingen. Oavsett om det varit på cyclocrossen eller mountainbike. Benen stumnar fort och jag har klurat över vad det beror på. Det blev särskilt tydligt idag när jag som omväxling körde 4x8 min-intervaller. Ett pass jag försökt köra ute men då gått stum snabbt. Frågan om varför restes alltså åter idag och jag börjar fundera på om det beror på kadensen och själva tramptekniken. På Monarken är det lätt att hålla en precis den exakta valda höga kadens jag vill. Det är även lätt att få till en bra trampteknik. Det där med rundtramp är ju inte önskvärt (även om många tror det), alltså att hålla ett jämnt tryck hela pedalvarvet runt. Utan det handlar mer om att trampa i nedåtfasen och dra någorlunda i uppåtfasen. Men oavsett är det alltså lättare i hålla den bra tekniken på Monarken där inget varierar. Ute blåser det mot eller med, underlaget skiftar i motstånd, kan varas studsigt eller helslätt, gå uppför eller nerför eller slätt, stigen eller vägen svänger. Det blir många variabler som påverkar möjligheten att köra långa intervaller på ett jämnt motstånd och med samma kadens och trampsätt.
Nåväl intervallpasset idag kändes bra. Efter en tuff arbetsvecka var väl den mentala viljekapaciteten inte riktigt fullt ut med, men jag genomförde samtliga fyra åttor med tryck hela vägen igenom. Det kändes kontrollerat och bra, en skön värdemätare av var formen befinner sig. Det jag kan notera är att jag inte håller samma kraft och pulsnivå som jag gjorde för 13 månader sedan. Jag hade förra säsongen en bättre vinterperiod med styrketräning som efter årsskiftet övergick i cykling. Det gav starkare ben som bättre pallade hårdare träning. Den här säsongen pajade styrketräningen redan första passet eftersom jag fick en muskelbristning i baksidan av högerlåret. Jag drog istället igång cyklingen och det gick bra fram till januari men då tappade jag geisten och mitt "varför". Vilket gjort att jag inte tränat lika hårt och därmed heller inte utvecklats lika väl som jag kunnat ifall jag tränat bättre. Nåväl, man kan väl säga att jag har ok form för tiden på året men att jag ligger där jag förtjänar, dvs inte särskilt högt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar