Det var en ruggig vädermorgon men jag visste att det skulle spricka upp efter lunch. Så förmiddagen gick åt till soffhäng och vila, vilket var bra eftersom gårdagskvällen innehöll Monarkintervaller. Efter lunch var det dock dags för cykling. Solen sken fast det var en sur kall ostvind från havet. Eftersom jag planerar att cykla Ottarsloppet nu på torsdag ville jag undvika att köra långpass. Annars är ju helgen ett utmärkt tillfälle att cykla långpanna, och dessutom är naturen vacker så här års så det är fantastiskt att komma ut och bara njutningscykla så här års.
Stack iväg utåt Bönan, tryckte på en sexminuters tröskelintervall. Som jag beskrev igår har jag haft svårt att få upp pulsen bra, utan benen syrar ihop sig innan jag kommer upp i tröskelpuls. Idag ville jag göra ett tröskelförsök men med förändringen att fokusera på hög (högre) kadens än jag haft på utecyklingen. På Guided heroes åttaminuters-intervaller har de föreslagit att jag bör ligga runt 90-100, och helst i det högre spannet. När jag titta på de intervaller jag gjort ute på slutet har jag snarare legat runt 85 vilket för min del är tämligen lågt. Tung växel innebär större kraftuttag per varv vilket sliter på musklerna och skapar syra. Idag bestämde jag mig för att sikta på högre kadens. En svårighet var dock att jag i nuläget inte har någon cykeldator, i väntan på att Garmin 530 ska släppas ut på marknaden. Använder Fenix-klockan på armen och då är det svårt att under passet snegla på vad man levererar i kraft och kadens och puls. Efter att ha passerat Engeltofta drog jag igång första intervallen, försökte som sagt hålla uppe kadensen. Den kändes högre än normalt, men ett snabbt öga på klockan visade att den ändå var för låg. Fick verkligen fokusera på tramphastigheten och nog fasen fungerade det för benen. Ingen krampande syra men pulsen gick upp i tröskelnivå. Cyklade förbi Bönan och Harkskär och ut på grusvägen till Björke. Längs vägen blev det fyra stycken fyraminutare. Väl i Björke började det regna och då tog jag raka vägen mot Strömsbro via Hille. Det främsta jag tar med mig från dagen är att det kändes riktigt skönt att få möjlighet att åter hitta hem till förmågan att cykla intervallerna ute.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar