Egentligen var det som bäddat för ett slitigt pass idag. Igår eftermiddag körde jag det tuffa intervallpasset Giro4 etapp 2 och tog ut mig bra. Äntligen hittade jag bättre nivå på intensiteten vilket gjorde att jag orkade hela vägen igenom men ändå kunde hålla så hög belastning min veka kropp orkar.
Vädret idag på förmiddagen var soligt och plus 5 grader så med tanke på snöläget var det blött och slaskigt ute. Jag var dock sugen på att komma ut och köra ett distanspass. Men det var som sagt bäddat för ett slitigt pass eftersom jag inte skötte mathållningen särskilt bra igår. Jag kom iväg men det kändes direkt tungt, redan vid Hagaströms vattentorn stannade jag och kände om fram eller bakbromsen låg och tjuvnöp men de gjorde dem inte. Det var helt enkelt jag som var seg. Jag kämpade mig dock igenom Bäckvägen, Sandviken, Forsbacka. Men innan Valbo kände jag att bonken började komma. Redan vid Valbo kyrka slog den till och sedan blev det rejält slit för att cykla hemåt. De sista fem kilometrarna var verkligen ingen njutning.
Efter att ha luftat XTR-bromsarna på hardtailen två gånger nu verkar jag ha fått till det. Efter förra luftningen var de fortfarande svampiga men nu känns de bra. Just nu längtar jag rejält efter att kunna plocka av de segrullade och tunga dubbdäcken. Fortsätter det töa så här är det inte långt kvar. Det ligger fortfarande is på vägar, särskilt i skuggiga partier. Men det är snart så lite att man kan slänga på vårdäcken. För att citera Gert Fylking, Äntligen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar