Årets längsta dag

Imorse var en sån där morgon då det var omöjligt att sova vidare. Väckarklockan stod inställd på 06.00 men jag vaknade redan 03.48 och kände direkt att jag inte skulle kunna sova mer. Låg och slöade en stund men tänkte att det aldrig funkar. Att jag lika gärna kunde dra ut på det där träningspasset direkt. Så jag smög upp ur sängen för att inte störa Maria mer än nödvändigt, drack en halv kopp kaffe och en vatten. Sedan i cykelkläderna och ut i sommarmorgonens ljumma värme. Solen började klättra men hade ännu inte nått trädtopparna. Klockan startade 04.42 och fåglarna sjöng. Det var årets längsta dag och därmed även kortaste natt. Nu vänder året åter, men än återstår många härliga veckor sommar, ljus och värme.

Planen var att köra ett fastepass, distanspass 1,5 timme i gubbtempo, dvs mellanmjölk. Upp via Åbyggeby, ännu inga bilar alls ute i trafiken. Inte en människa i sikte. I hagen stod låg fåren och tittade yrvaket upp. Hästarna tuggade lummigt grönt gräs och gav mig inte ens ett ögonkast. Nu tog grusvägen vid och jag gnuggade på upp mot Hagsta. Barrskogar med mest tall och gran, torra fina grusvägar med dagg i dikeskantens gräs. Ett rådjur studsar över vägen och springer med akterspegel in mellan träden.

Vad jag förmodar vara en jaktstuga för det lokala jaktlaget.

Ladan intill är inte världens bästa skick men är riktigt charmig.

Jag tar vänster och kommer förbi Jacksonville. Fortsätter grusvägen till asfaltsvägen mot Råhällan. Här passerar dagens första bil och efter det ligger den eviga segbacken upp till Råhällan ligger åter ödslig. När asfalten upphör tar grusvägen vid och löper vidare söderut ner till Oslättfors. En avstängd vägsträcka som hålls i bra skick tack vare skogsmaskiner. De är lite av ett gissel samtidigt som de är bra. Tack vare skogsbruket håller skogsägarna grusvägarna i farbart skick. Men samtidigt kör de sönder vägarna när de väl är igång med maskinerna. Emellanåt när de "lagar" vägarna blir de sämre än de var innan de gav sig på dem. Men på det stora hela taget får man ändå vara tacksam över skogsnäringen. Framme i Oslättfors är det som vanligt mycket vackert. Den vita stenkyrkan står ute på sin udde vid sjön och liksom tronar över området. De små tidigare arbetarbostäderna är numera sommarbostäder där människor odlar och snickrar för att skänka sommarkvällarna frid.

Väl passerad Oslättfors tog jag vänster ner på grusvägen som går hela vägen ner till en bit öster om Ove Janssons säljlager. Halvvägs vek jag dock av till vänster mot vattentornet i Sätra. Orken fanns där fortfarande efter mer än sex mil cykling på tom mage. Det senaste energitillskottet skedde tolv timmar tidigare men ändå var kraften kvar trots att jag legat halvvägs mellan fatmax och anaerobisk tröskel, en fart som kräver sina tributer på glykogendepåerna i kroppen. En av de saker som förvånat mig mest är just detta med hur väl kroppen presterar även utan energitillförsel. Innan Aktivitus-tiden tränade jag alltid med påfyllda energidepåer, men kunde ändå bonka. Aktivitus test visade att jag hade dåligt tränad fettdrift och gick för hårt på glykogen. Morgonpassen med fastande mage var något jag fasade inför då jag kände mig säker på att det inte skulle fungera. Efter att ha läst artiklar fick jag intrycket att det skulle bli tufft och slitigt där råden var att köra 30-40 minuter i lugnt tempo. Idag fick jag ihop drygt 2.40 med halvhårt tempo och det utan minsta känning av låg energi. Så min förhoppning är att jag kanske har börjat styra upp kroppens val av energikälla vid träning.

Framme vid Sätra vattentorn drog jag vidare förbi storköket och skogen över till Stigslund och därefter hemåt. Klockan visade nu nästan halv åtta men jag hade ingen brådska. Veckans friskvårdstimme från jobbet kunde gott nyttjas till detta träningspass. Jag kan ärligt säga att jag njöt varenda minut, sög in energi och ett bättre sätt att starta morgonen är svårt att tänka sig. På jobbet hade jag inbokat ett utvecklingssamtal tillsammans med chefen så det var dessutom skönt att ha tid att fundera igenom vad jag ville få sagt. Till jobbet kom jag halv nio fylld av energi och dessutom tränad 2.40 trots att dagen knappt ens börjat för de flesta av mina kollegor.