Hej igen
Under den senaste löpturen, som jag gjorde i Stockholm häromveckan, fick jag problem med hälsenan på vänster sida. Jag var därför lite lätt nojig när jag igår kväll snörade på mig dojorna igen för att köra en ny löprunda. Kroppen är van vid träning men inte den belastning löpning ger på leder och senor. Enligt träningsschemat skulle jag egentligen köra ett fyraminuters intervallpass uppför backe med cykel. För det första är det hart när omöjligt att hitta en fyra minuter lång backe i vår del av Gästrikland. Här är alldeles för platt för att vi ska prata om backar, möjligen finns här kortare knixar. Det är för övrigt en av de främsta anledningarna till att jag kör med 36-klinga på XX1-hojen men ändå trampar ur den och önskar mig en 38:a som lämpligare utväxling.
Nåväl. Jag skulle alltså ut på fyraminutersintervaller på cykel egentligen men dels saknar vi alltså backar av den längden, och dels var jag inte sugen på att cykla. Kände däremot en önskan att få dra på mig löpardojorna och sticka ut i skogen och springa. Så att på det viset fick det bli. Istället för 4x4 i backe blev det vanliga 4x4 i löpning. Kändes riktigt bra, ja i alla fall konditions och styrkemässigt. Det jag saknar är den där lättheten och klippet i steget som jag hade på den tiden jag tävlade i löpning. Känslan av att fötterna knappt rör marken och man liksom flyter fram. Det var länge sedan jag sprang intervaller och jag hade glömt hur skoj det är. När jag kom hem hade jag fått ihop exakt en mil och var nöjd med att ha fått pressa kroppen lite extra.
Jag sover numera som en kratta om nätterna, får ihop max 5 timmar, vaknar sjukt tidigt utan möjlighet att somna och få mer sömn. Att månad ut och in vakna varje natt mellan fyra-halvfem är inte skoj. Tröttheten finns absolut där men inte sömnförmågan. Även imorse vaknade jag och kände att jag aldrig kommer kunna somna om, klockan stod då på 04:12. Trots löpturen kvällen innan var kroppen pigg och lusten att cykla fanns där. Att solen började skina ute såg jag på det instrålande ljuset genom rullgardinen. Jag låg kvar en stund, klev upp, drog i mig en kopp vatten och en kaffe. Temperaturen ute visade kalla 4 grader så det blev att dra på sig varmare kläder än vad som behövts den senaste tiden. Ut genom dörren och jag var iväg på träningsrundan redan innan klockan fem. Egentligen var det ett tjuvträningspass eftersom det var utöver Aktivitus schema, ett sånt där extrapass som bara blir av därför att man har ork och lust. Körde ett tröskelpass 2x20 minuter runt Bönan-Utnora-Björke-Oppala. Därefter via Hille över till Skidstavallen där jag avslutade med stigkörning en bit av milspåret. När jag svängde in på garageuppfarten började mobilen i bakfickan pipa, det var väckarklockan som meddelade att det var dags att kliva upp :) Så precis lagom till uppstigning hade jag redan fått ihop drygt 1,5 timme träning och en fantastiskt härlig tur. Sverige är verkligen som allra bäst så här års, bra temperatur, grönt och lummigt ute och oerhört vackert. Det tankar livsenergi och är en ynnest att få vara med om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar