Sedan ett par månader tillbaka har sömnrytmen helt förändrats. Från att jag ständigt sovit 8-9 timmar per natt är det numera 5-6 timmar som gäller, inte för att jag inte vill mer utan för att det inte går. Den här sömnminskningen innebär att jag vaknar aptidigt. Men även det har sin fördelar. Dagarna blir långa när man är igång med dagen redan tidigt i gryningen. Imorse vaknade jag ovanligt sent, 05.20 för att vara exakt. Igår körde jag träningsvila och efter två tunga pass var jag orolig att benen skulle vara slitna.
Jag startade morgonen med att byta om till cykelkläder, ladda vattenflaskan och dra i mig en kopp kvarlämnat kaffe från gårdagen. I träningsschemat låg ett distanspass i halvhårt tempo. Det skulle köras på fastande mage för att träna fettdrift istället för glykogenanvändning. Så jag kompletterande med ett glas vatten och drog iväg strax innan klockan sex.
Solen sken, och ja värmen lyste också, men med sin frånvaro. Söndag morgon klockan sex är det rejält tomt ute och så även denna dag. Jag rullade iväg från Engeltofta via Hille, Milbostigen och upp mot Björke. Inte en bil i sikte och den enda person jag såg var en gammal tant med gåstavar längs promenadvägen vid Lindbacka. På golfbanan var det en ensam spelare långt ute på banan, i övrigt inga människor. Det är en alldeles särskild känsla att ge sig iväg så där tidigt på morgonen. Jag känner mig lite extra nyttig som tar mig samman och tränar så dags på dygnet, att jag gör något som andra inte tar sig för att göra. Samtidigt känns det lite ensamt ute och man upplever omgivningen på ett annat sätt när det inte är fullt med bilar och människor överallt.
Jag drog upp till Trödje grusgrop där jag tog mig över järnvägsspåret till grusvägen på västra sidan. Det är ju en passage där sedan tidigare. Denna har banverket uppmärksammat och nu påbörjat uppsättning av högt staket för att förhindra passage. Det enda det innebar var att man tog sig 30 meter längs staketet och passerade där istället.
Den här rundan har jag cyklat massor av gånger, men samtliga åt andra hållet. Det är grusväg men jag har aldrig cyklat den den här vägen. Det märkliga var att saker ser så annorlunda ut när man ser dem från en ovan sida. Plötsligt såg jag ett bilvrak av en kvarlämnad Volvo i skogen intill grusvägen. Den ser ut att ha stått där i många år men jag har passerat den drösvis med gånger utan att se den. Jag vevad på norrut och tog mig upp till passagen under E4 och över på västra sidan av motorvägen strax söder om Hagsta. Området heter Jacksonville och grusvägen här löper hela vägen ner till Norra Åbyggeby. Trots att jag inte käkat något alls innan turen och heller inte intagit annat än vatten kändes trycket bra och jag kunde stå upp och spurta i backarna. Orken fanns där och jag bestämde mig för att jaga på lite hårdare och drog i bra tempo hela vägen ner. Klockan var nu närmare åtta och det är fler personer ut. Inga andra cyklister men promenerande.
Hemkommen hade jag fått ihop en bit över sex mil. Maria hade precis klivit upp och stod och förberedde sin frukost. Perfekt timing så vi fikade tillsammans och jag fick en riktigt bra start på dagen.
Imorgon är det Högbobiken. Själv ska jag inte köra men vi tänkte cykla dit och titta, ska bli skoj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar