Torsdagens Ottarsloppet tog en del på benen som under fredagen kändes rätt mosiga. Lördag morgon var det dock dags att väcka dem till liv igen. Sommarvärme ute och solen gassade från klarblå himmel. Jag vaknade tidigt och drog iväg efter grötfrukosten. Grusvägarna är torra och fina och väldigt lockande så jag körde upp via norra Åbyggeby upp förbi den väg jag cyklat så många gånger nu. Upp förbi Hagsta och sedan över på en grusväg på nordvästra sidan av E4. Över till Bergby, och tala inte för någon att jag sagt det men Bergby är riktigt vackert. Upp vidare till Norrsundet och därefter grusvägar söderut längs kusten. Jag har inte kört de vägarna på närmare ett år och vid ett av alla vägskälen cyklade jag fel. Den felkörningen visade sig dock vara riktigt lyckad då jag kom ut till havet. Jag kom fram till ett undangömt men riktigt vackert ställe, en stenig havsstrand med Finland som närmaste granne österut. Inte en människa i sikte, bara ett lugnt hav och fåglar som cirklade omkring.
Efter det stoppet körde jag tillbaka den kilometer jag kom fel och drog söderut igen längs fina grusvägar mil efter mil. Inte en bil i sikte utan bara torra fina grusvägar. Jag hade medvetet kört på låg puls upp till Norrsundet men började nu öka tempot. Medelpulsen höjdes och jag kämpade på för att öka upp snitthastigheten. Förbi Säljemar och mot Trödje, därefter ut via Hillevik, Utnora och Gammelanna. Där svängde jag upp grusvägen som går tillbaka in mot Lindbacka. Väl hemma hade jag fått ihop lite drygt en Cykelvasa-distans, 92 km grusväg och ren fantastiskt fin förmiddag i sadeln.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar