Den här veckan är det en tung träningsvecka i mitt Aktivitus-schema. Mest är det intervaller som gäller, totalt fem pass varav ett långpass och fyra intervallpass. Igår slog jag till på styrkeintervaller. De skulle egentligen göras på inomhuscykel men med 23 grader värme och sol så lockade det inte särskilt att gå in i garaget och harva. Istället ville jag ut och så fick det bli. Valet av MTB för dessa styrkeintervaller visade sig dock inte vara så klokt då jag trots mina svaga pinnben trampade ur växlarna och inte kom ner i tillräckligt låg kadens så som tänkt på dessa styrkeintervaller. Detta trots att jag bytt från 32-klinga till en 36:a. Men jobbigt blev det ändå och det är väl ändå något. Totalt sju stycken fyraminutare med kadens på 70-75, och två timmar i sadeln som avslutades med lite stig i Skidstavallens skog.
Idag strålade solen och det var mer än 25 grader varmt ute. Aktivitus har planlagt ett långpass för mig den här veckan, fyra timmar med låg ansträngning. Det var alldeles perfekt att köra i sånt här finväder så jag drog fram landsvägshojen och kom iväg. Helt enligt plan höll jag både lågt tempo och puls även om jag ökade upp tempot efter en halvtimme. I Forsbacka cyklade det ut en kvinna ungefär 100 meter framför mig. Hon hade tantsnurra och en cykelvagn bakom där hon fraktade sitt barn, såg ut att trampa lätt och ledigt. Jag rullade på men tog inte in något på henne. Började i det läget ifrågasätta min fysiska form och kapacitet när jag på racer inte kunde knapra in nästan något alls på ett sånt ekipage. Sakta segade jag mig ikapp och när jag cyklade om henne såg jag att hon hade elcykel. Tänk vilken skillnad det gör.
Framme i Sandviken svängde jag in hos PP Cykel. Tittade på lite prylar, köpte inget men när jag rullade därifrån började hojen strula. Elväxlarna vägrade växla på bakväxeln. Säga vad man vill om italienarna men de kan göra vackra saker, däremot är deras förmåga att skapa god funktion och hållbarhet inte i samma nivå. Framväxeln fungerade fint men bakväxeln var låst på ett av de lättare dreven. Så det blev till att avbryta rundan och lomma hemöver istället. Det är ingen hit att cykla 35 km när man trampar ur växlarna redan vid 27 km/h, dessutom med medvind i ryggen. Så det gick riktigt långsamt och mestadels bestod cyklingen av något enstaka tramptag följt av hundra meter gratisrull. Ett pass med riktigt bra träning, ja inte för kroppen men för frustrationshanteringen.
Jag körde Bäckvägen in mot stan och när jag svängde vid Bäck kom plötsligt isvindar. Från att temperaturen varit härligt varma 25 grader tvärdök den ner till 13 grader på bara tio minuter. En jättemärklig upplevelse som jag bara varit med om en gång tidigare, också det under en landsvägsrunda, för ganska precis ett år sedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar