Ottarsloppet

Jag hade spetsat in mig på att köra Ottarsloppet MTB som jag aldrig varit på förut, och i eftermiddag var det dags. Vädret var underbart och perfekt cykelmässigt. Det var lagom temperatur om 20 grader och strålande sol från en blå himmel, alltså helt perfekta yttre förutsättningar för en riktigt härlig eftermiddag. Maria har varit förkyld i två veckor nu och bestämde sig för att stå över egen cykling utan följde istället med som moralisk support. Ottarsloppet visade sig vara ett riktigt mysigt litet lopp. När vi kom var det skidtävlingar som pågick, lite udda när det var gröna gräsmattor och 20 plusgrader. Sedan det avslutats var det dags för cykelloppet. Man fick själv välja startfålla och jag ställde mig i den moderata motionärsfållan. Min målsättning med dagens lopp var inte att klara någon placering eller tid utan bara att köra så bra jag kunde och lägga upp loppet på ett sånt sätt att jag kunde göra bra ifrån mig på andra halvan. Devisen för dagen hämtades från Björn Ferry som berättat att han inför sitt stora OS-lopp hade en målsättning om att "komma in på upploppet och känna glädje". Det målet hade jag också inför dagens lopp.

Jag var tidigt in med cykeln i fållan så jag stod längst fram i mitt startled. Kom iväg bra och pumpade på i en som vanligt strulig inledning med mycket hets och ovana cyklister som cyklar oförutsägbart och smått kaotiskt. Jag hade bestämt mig för att hålla nere belastningen första varvet för att inte bränna ut mig helt och få kramp så som jag fick under förra årets lopp. Men som vanligt åkte planen ut genom fönstret så fort startskottet gått. Jag kunde inte hålla tillbaka mig själv tillräckligt mycket och gick på ganska hårt. Men ändå inte alls lika hårt som jag gjorde under förra årets lopp. Vid varvning kände jag att det fanns mycket krafter kvar. Då blev det extra frustrerande när de första krampkänningarna dök upp någon kilometer senare. Det var ju nu jag skulle stå på om jag orkade, inte hålla tillbaka för att undvika kramp. Trots att jag höll tillbaka tog jag mig förbi mängder av cyklister, jag passerade grupp efter grupp. Det kändes riktigt bra och jag kan ärligt säga att jag njöt av varenda meter av loppet. I slutet av andra varvet och det bubblade upp så jag ropade rakt ut "det här är det absolut mest perfekta sättet att spendera en torsdagseftermiddag" och fick medhåll från övriga i gruppen.

Det var dock frustrerande att ha både kondition och benkraft kvar att utnyttja men ändå hålla tillbaka för att krampen lurar i vassen. Inte alls kul att ha väldigt krampkänsliga ben som gör att jag inte kan utnyttja min starka motor. Lite som att ha en racerbil som man inte får varva ur och använda hela motorns kapacitet. I mål kände jag att jag hade kunnat cykla fortare om bara krampen inte legat och lurat. Men trots det tycker jag att dagens prestation var precis vad jag behövde. Dels en check på att träningsschemat ger reella resultat i styrka och uthållighet, men också att jag kan hitta en bra nivå i insats som ger mig förtroende för att kunna köra fler lopp i långloppscupen. Jag körde väldigt jämnsnabba varv där tiden på det sista bara skilde sig 10 sekunder jämfört med det första, oerhört jämnt alltså. Vilket resulterade i att jag passerade drösvis med cyklister på andra varvet.

När jag närmade mig de sista kilometrarna kunde jag trycka på lite bättre och både passerade och hängde av flera grupper av cyklister. När jag rullade in på upploppsrakan var jag där, jag var i mål med min målsättning för dagen om att komma in på upploppet och känna glädje. Ett riktigt skoj lopp och det är sånt här som gör att man orkar sitta och nöta i garaget vintertid. Tiden där ger möjligheter att köra så här kul lopp på ett bra sätt. Tänk vad sommaren har börjat bra.