Idag var det kämpigt. Inte så mycket fysiskt utan i stort sett enbart psykiskt. Ute får man viss variation i det ändlösa malandet i mellanmjölkslandet. Det kommer någon sväng här, någon backe där, man kan variera ställning på cykeln. Men på Monarken är precis allt statiskt. Det händer absolut ingenting utan man håller bara samma kadens och motstånd varenda sekund i hela intervallen. En intervall som dessutom är tämligen lång eftersom motståndet inte är högt. Så man får mata på i vad som känns som en oändlighet, och då har det gått fem minuter. Därefter tröskar man vidare och så har det gått 8,5 minut. Så där håller det på till man lessnar helt och ger upp efter för kort tid.
Idag skulle jag dra av 45 minuter sweetspot. Men det blev en första intervall på 25 minuter, sedan en till på 20 och en sista på fem minuter. Så totalt 50 minuter mellanmjölk. För att liva upp passet avslutade jag med fyra stycken 15-20-sekundersintervaller på högt motstånd. Jag drar ner motståndshandtaget ända i botten och varvar upp kadensen till en bit över över hundra. Wattalet landar på 650 watt och ungefär tio sekunder in i varje intervall börjar det bränna bra och bara fem sekunder senare känns det rejält, och ytterligare fem sekunder senare får det vara nog. Men ändå kul att kunna dra av de intervallerna kontrollerat. Lite synd att jag inte kan få upp motståndet högre. Å andra sidan beror det på att jag valt att inte spänna vajern så hårt eftersom jag vill kunna få bort motståndet i stort sett helt i viloseten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar