Sista passet för veckan var ett tretimmars distanspass. Jag var sugen på ett grusvägspass och efter grötfrukost drog jag på mig cykelkläderna och körde iväg. Förbi Norra Åbyggeby grusvägen upp till Råhällan. Där ser man aldrig en människa eller en någon bil, så heller inte idag. Vidare ner till fina Oslättfors där det känns som om tiden har stått stilla. Jag vevade på ut via Smörnäs och svängde av den större grusvägen ner söderut på en avbommad mindre skogsbilväg. Farten idag skulle vara G2 vilket innebär att man ska ligga på en del, upp mot 16 i ansträngning på borgskalan. Man ska inte gå stum men heller inte slöa sig fram. Trots gårdagens intervaller kändes det ok i benen och jag orkade ligga på. Grusvägarna fortsatte och två timmar in i passet var jag framme vid Owe Janssons möbelförsäljning väster om Hagaström. Det var då dags att snäppa upp passet en bit genom att lägga in enminuts-intervaller. Det var verkligen inte det jag önskade i det läget, och än värre blev det när jag började köra dem. Det är ingen god känsla i benen när intervallerna väl drog igång. Men det är ju sån träning som gör skillnad så det var bara att att kämpa sig igenom intervallerna. Sista halvtimmen var det vanlig distans igen och nu slog hammaren till. Sista kvarten gick jag heltom på energi och sista km hem var jag så trött att trots att jag körde en för lätt växel var jag så slut att jag inte orkade växla. Då har man i alla fall kört igenom kroppen rejält. Så ett rejält kul pass blev det där jag fick kämpa fysiskt och mentalt, härligt :)
 |
| Mitt ute i skogen väster om Smörnäs står ett träd. |
 |
| Här har Janne en liten whiskeydepå för tillfällen som kräver påfyllning. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar