Våren strålade vacker idag och jag passade på att ta friskvårdstimme på jobbet och gå hem en timme tidigare. Tanken med dagen var att köra ett 6 gånger 3 minuter. Jag var dock sugen på att plocka ut racern för första gången för året och då var det Sandvikenrunda som lockade. Så att så fick det bli, en Sandvikensväng med inbyggd intervall. Inte helt optimalt eftersom det kanske är lite väl långt för ett bra intervallpass. Cykelbanorna är fortfarande osopade och ser snarast ut som grusvägar och det är verkligen inte kul med racerhoj. Så jag höll mig på vägarna och det funkade bra. Vintern har tagit hårt på vägarna och många av dem har slitits hårt av dubbdäck. Något som också slitits hårt var mina ben. Jag kände redan halvvägs in i första intervallen att de var rejält slitna och att det här skulle inte bli skoj, jag fick mjölksyrakänning nästan direkt och utan att pulsen stigit. Slitna ben på intervaller innebär att man inte kan köra dem med den kvalitet som passet förtjänar. Men ett genomfört halvdåligt pass är ändå bättre än inget pass, så jag körde på ändå. Skönt och särskilt kul är att utesäsongen nu är igång på riktigt. Drygt sex mil och ett par timmar på träningskontot och i själen.
Tanken var att jag ska köra Spin of hope imorgon men jag har överlåtit min timme till Maria som får svettas på Försäkringskassans cykel hos Friskis. På söndag planerar jag att dra ett distanspass. Jag kör 3 timmar och träna kroppen att orka längre pass.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar