Sweetspotpass i form av Zwiftrace

På schemat stod idag egentligen ett återhämtningspass. Men jag kände inget behov av det utan tvärtom sug att få mata på lite mer. Trots att jag körde intervaller igår. Under gårdagens pass fick jag krampkänning igen i ett muskelstråk i högervaden. Det kommer mot slutet av passet när muskeln är trött, men det krampade aldrig på riktigt.

Senare i veckan skulle jag kört ett entimmes sweetspotpass, men jag valde att köra det idag istället.
I Zwift låg det planlagt ett 30 km pass genom Londonbanan. Jag beräknade att det skulle ta strax under en timme eftersom det var drygt 400 höjdmeter som skulle klättras. Att köra ett sweetspotpass innebär ju en watt på runt 85% av FTP, alltså ganska lämpligt att ligga på. Något lågt för en timmespass men ändå ok som nivå. Körde en halvtimmeslång uppvärmning eftersom jag hade tid för det, och därefter drog loppet igång. Som vanligt blev det tokkörning i början. Jag låg och matade 300 watt och var på placering runt 50. Insåg snabbt att det både gick för fort och att jag låg för långt fram så jag drog ner på motståndet. La mig runt 90% av FTP och hamnade i en lagom klunga. Det blev lite stötig cykling där de övriga taktikkör för att spara krafter till loppet, medan jag tvärtom är ute efter at hålla en specifik effekt och det helt jämnt hela vägen igenom. Efter en kvart lugnade det ner sig med ryckigheten och tävlingen satte sig med jämnare klunga som körde tillsammans. Vi var fyra-fem cyklister som körde ihop resten av tävlingen. Under den andra halvan plockade jag placeringar. Från att ha legat runt 120 trillade det på något nedåt. I sista backen upp höll jag bra och i nedförsbacken fortsatte jag mata, och därefter med två kilometer kvar höjde jag tempot. Låg hela tiden och väntade mig att de övriga i gruppen bakom mig skulle attackera stenhårt sista hundra metrarna. Men det hände ingenting utan tvärtom såg jag att de bara tappade tid till mig. I mål blev jag 108 man vilket känns helt acceptabelt.