Så var det då dags, att genomföra första passet på Guided Heroes träningsupplägg för mig.
Eftersom det var söndag skulle ett distanspass avverkas. Nu under hösten och vintern är det kortare distans, ett 2,5 timme lång distanspass, där jag fick välja om det blev landsvägshoj eller MTB som skulle köras.
Vädergudarna var på bästa humör. De senaste veckorna har delvis varit kalla, ostadiga och blåsiga, normalt höstväder helt enkelt. Men när jag nu skulle köra distanspass stod solen högt i skyn och termometern petade kvicksilvret precis över 20-gradersstrecket. Det var helt enkelt sommarväder och perfekt cykelväder.
Dagens pass var en LSD-trip, ett Long Slow Distans-pass. Dvs långt, riktigt långsamt distanspass.
Första kilometrarna var jag i chock över hur lite jag fick ta i, efter 20 minuter undrade jag om jag verkligen skulle orka med detta mentalt. Det slet att knappt ens få röra pedalerna. Ögonen letade sig ständigt mot Garmindatorn för att se att vare sig puls eller kraft steg över nivåerna 120 bpm respektive 170 watt. Efter en timme fick jag vid flera tillfällen jobba med att motstå instinkten att dra på ett antal intervaller, bara för att få varva ur benen. Efter ett par timmar hade jag dock vant mig lite bättre, det var inte lika tufft att hålla ner ansträngningen. Men sista biten tappade jag koncentrationen och vips drog watten upp mot 240 i någon backe och skamset fick jag backa tillbaka igen.
I instruktionen från coachen Conny stod att det att jag skulle "känna mig fräsch (inte helt slut)". Hem kom jag efter nästan tre timmar cykling och 71 km. Istället för att som vanligt vara helt slut, kom jag istället hem hungrig. Snittpulsen blev 114 (!) och watten 146.
Efter detta ser jag fram emot tisdagens tröskelintervaller. Att få jobba mer både kroppsligt och mentalt för att hålla uppe trycket i pedalerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar