Igår lördag var det inlagt vilodag och jag höll det. Vilade verkligen, låg framför Vinterstudion på TV:n hel dagen. På eftermiddagen kände jag att jag ändå behövde röra på mig lite. Så jag drog på mig kläder och tog en drygt timmeslång promenad i eftermiddagsmörkret. Just mörkret börjar göra mig galen. November innehöll i stort sett inte en enda soltimme. Det känns som att detsamma gällt även under december, åtminstone inte de tider jag varit utomhus. Kan verkligen sakna ljuset, och känner förtröstan i att det nu börjat gå åt rätt håll igen, dagarna blir åter allt längre.
Imorse gjorde jag mig ingen brådska. Sov klart, åt grötfrukost i godan ro. Först kvart över nio rullade jag iväg hemifrån. Drog förbi Södra Åbyggeby och upp mot Oslättfors. Det var vinterunderlag med is och snö och minusgrader i luften. Det märkliga var dock att det ändå föll ett mycket lätt regn.
Hade packat med mig en extra tröja och strumpor i löparryggsäcken som även innehöll vattenflaskan. Det gjorde det lite bökigare att dricka eftersom jag var tvungen att stanna och öppna ryggan. Men å andra sidan höll reservtröjan vattenflaskan väl isolerad så vattnet var fortfarande rejält varmt även efter en och en halv timme.
Det rullade på bra, benen och kroppen kändes fräsch så jag gick väl i ärlighetens namn på lite för hårt jämfört med Connys plan för passet. Men idag var viljan där och även kroppen så jag höll ganska gott tempo hela första halvan. Efter 2/3 av distansen hade jag ett snitt på 25 km/h vilket är helt ok på ett distanspass på vintern med tunga tungrullade Ice Piker dubbdäck som ju stjäl både energi och fart. För att förlänga passet svängde jag förbi Alborga och tänkte att det kanske möjligen skulle gå att cykla grusvägen upp till Älgsjön. Och jodå det gick. Vägen var dock inte preppad utan det var tungrullat. Väl hemma noterade jag tre timmar och 73 km där jag njöt hela vägen runt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar