En timme återhämtningstramp

Rätt händelselöst men oväntat trevligt. Ja så kan man väl karaktärisera dagens återhämtningspass.
Conny ordinerade en timme trampande med som mest 133 watt. Som vanligt har jag svårt att hålla det låga motstånd som föreskrivs i träningsschemat. Var dock duktig och började på 130 watt men motståndet ökade efterhand och blev i slutänden strax över 160. Inte för att jag vridit på något motståndsreglage utan troligen för att Monarkens motstånds höjs, troligen av ökad friktion vid värme i bromsremmen.

Nu fick dock bromsremmen åter spatt, för motståndet peakade emellanåt på 52500 watt. Kanske något mer än mina ben kan leverera, för att därefter droppa ner på noll, och sedan är den snabbt tillbaka på rätt motståndsnivå igen. Trodde jag löste det genom att vända på bromsbandet så jag fick bort den oljiga ytan på bandet. Passet efter vändningen funkade motståndet bra, men nu var det alltså åter dags igen för strul.

Benen var slitna efter gårdagens intervall-löpning, så det var riktigt skönt att låta benen rulla på lågt motstånd. Imorgon blir det sweetspot-pass.