Igår var det julafton och träningsledigt. Med allt det där som hör till julafton.
Så idag var det riktigt skönt att slippa släkt, barn och julmat. Istället kröp jag in i Monarkkammaren. Träningsschemat sa 45/15 så det fick det bli. När jag väl drog igång första intervallerna märkte jag dock direkt att huvudet inte var med mig. Hade liksom inte drivet att orka eller ens vilja mana på mig själv. Något som verkligen krävs när man ska bränna av tio tunga och hårda 45-sekundersintervaller, och benen svider medan lungorna vänds ut och in. Efter tredje intervallen kände jag att idag var en sån dag när man inte kan prestera. Det finns liksom inte där. Om inte viljan och huvudet är med kan benen inte genomföra prestationen som krävs. Pulsen hög och motståndet på 350 watt var i överkant. Pulsen hög och i slutet på första fick jag åter andnöd och panik, det känns som om det lilla källarrummet inte har nog med syre. I slutet på andra setet kämpade jag emot och genomförde ändå alla tio intervallerna. Efterhand som intervallerna och seten avverkades sänktes watten efterhand ner till 320. Efter sjunde intervallen i det sista setet fick jag resolut nog, bestämde mig tvärt för att bara ge upp. Det fick vara. Så jag varvade ner nöjde mig med den träning som ändå genomförts.
Det var en sån där dag bara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar