torsdag 1 november 2018

Äntligen ett löppass

Idag gjorde jag revolt igen och struntade i det planerade 30/15-passet. Träningen i förrgår gick ju rejält dåligt med kassa ben och huvud. Senaste gången jag sprang var för tre veckor sedan. Då hade det blivit ett antal intervallpass och jag hittade åter till löpglädjen.

Idag drog jag på löpardojorna och gav mig iväg medan ljuset fanns kvar i horisonten. Sprang grusvägar norrut till Södra Åbyggeby och kom ut i bebyggelsen innan det sista kvällsljuset givit upp. Jag låg på tröskeltempo och det kändes riktigt bekvämt. Hade kunnat klämma på mer om jag behövt. Vet med mig att träningsvärken lätt dyker på av löpning efter några veckors uppehåll. Ville därför inte köra intervaller eller hårdare tempo då det ökar träningsvärken mångfalt. Känner redan nu att benmusklerna fått jobba ovant och att det blir stela ben ett par dagar framöver.

Riktigt skoj och skönt var det att springa igen. För mig som gammal löpare är det något speciellt att dra på sig löpardojorna och ge mig ut. En slags lätthet och frihetskänsla som inte ens mountainbiken ger mig. Det handlar främst om en annan närhet till naturen och omgivningen, samtidigt som motionen.

Idag slutade rundan hemmavid igen efter 12,6 km på 58 minuter. En beskedlig fart på 4,35 min/km.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar