Avbruten tröskelmix pga kramp i vaden

Att cykla ute har inte attraherat mig det minsta den senaste månaden. Tvärtom har jag tyckt att det varit skönt att inte behöva dra på tjocka lager kläder, bli svettig halvvägs, frysa av bara tusan, linka hem med genomfrusna tår och iskall överkropp och händer. Märkligt nog har jag tyckt det vara roligare att gå ner i källaren och trampa Monark. Så även idag. Tröskelmix-passet tidigare i veckan var ganska kul och dessutom med god träningseffekt. Så jag var sugen på att köra det idag också. Drog igång och det gick bra. Fram till mitten av lågkadensintervallen mitt i den andra arbetsintervallen. Då drog det plötsligt till av bara tusan i ett muskelstråk på vänster sida av vänstervaden. Jag slutförde ändå den andra intervallen. Men när jag skulle dra igång den tredje var krampen rejäl och vägrade släppa taget. Så istället för att kämpa mig igenom avbröt jag passet. Det var liksom ingen mening att så här ett vanligt pass mitt i vintern trotsa skarp smärta, strida sig igenom passet bara för att slutföra det.

Så istället för träning blev det ett halvt pass, och smärta i vänstervaden efteråt. Nåväl det är de små stegen som tar en framåt. Ett halvt pass är ändå ett halvt steg framåt mot grund för våren.