Eftersom gårdagen blev en extra oplanerad vilodag. Om man nu kan kalla en bärardag vila. Så benen fick tre dygns vila, och jag var rejält sugen att träna idag. I fredags körde jag ett Dantes 15-minutare igen. Det var ett bra tag sedan sist men är ett riktigt bra pass. Det blir relativt många minuter i intensiv nivå, 6 minuter på VO2 och 39 på bara strax under FTP. Det biter bra i benen och man får jobba en del mentalt på sista intervallen. 15 minuter ihållande intervalltid på så pass hög belastning ger relativt tunga intervaller där man får fokusera på slutet för att hålla uppe kadensen och motståndet hela intervallen igenom.
Uppvärmningen kändes kanon. Efter ett par månader med skitben var det äntligen dags för mig att känna på bra ben. De kändes kanon helt enkelt. Helt utvilade och inte minsta känning av slitenhet. Så här efteråt kom jag på att jag inte tränat på annat än slitna ben sedan i höstas. Kan inte minnas när jag senast hade ben som inte var slitna redan när jag inleder träningspasset. Men idag var det alltså åter dags. Själva Dantes-passet var inte mycket att orda om. Det gick bra, ansträngningen kontrollerad trots bra motstånd hela vägen igenom. Dessutom ett pass som genomfördes utan svackor eller problem, utan kunde hålla hög och jämn nivå hela vägen igenom. Riktigt skönt att känna att kroppen inte jobbar mot mig utan med.
Denna och nästa vecka är planerade som tunga veckor efter förra veckans vilovecka. Så nu blir det att gräva ner sig i motstånd och slit. Men ändå skönt att märka att kroppen utvecklas av de nedlagda timmarna. Även om de inte gått helt enligt plan så bygger det ändå någon form av grund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar