Dagens kvalitetspass

Nu när Aktivitus träningsschema ramlat ner i epostlådan och jag har börjat ta mig igenom det 33 sidor långa dokumentet, börjar det sjunka in. Jag har ett träningsschema. För mig som bara flummat runt och gjort det jag har lust till, utan egentlig plan, ja då är det ett rejält steg. Dessutom ser det verkligen mastigt och tufft ut, men samtidigt triggar det och känns spännande.

Idag körde jag veckans andra Aktivituspass. Träningsschemat består av ett antal pass som ska genomföras under veckan. Man får välja när under veckan man kör de olika passen så det går att klämma in i ett normalt livspussel. Då jag behöver träna upp fettdriften har Aktivitus lagt in ganska många tröskelpass i mitt schema. Den här veckan ska jag bland annat köra ett tröskelpass och ikväll var det perfekt tidsutrymme att klämma in 1,5 timme träning. Grunden i dagens pass var 2 gånger 20 minuter på mjölksyratröskel. Jag drog en normal Bönanrunda som ju är trafikfri och bra för träning. Passet gick riktigt fint att genomföra och orken fanns där att trycka hela trösklarna igenom. Dessutom funkade det bra att hitta rätt belastningsnivå och behålla dem hela trösklarna. Det är ju ingen njutning direkt men ändå kul att genomföra.

Jag gör som jag blir tillsagd

När jag var hos Aktivitus sa Mattias att jag skulle sikta på att bonka lite emellanåt. Han menade att jag skulle träna upp kroppens fettdrift då jag driver för mycket på kolhydrater. För att träna fettdrift ska jag träna mig låg på kolhydrater så att kroppen tvingas gå över på fettdrift.

Vädret senaste dagarna har varit fullkomligt strålande. Drygt tio grader varmt och soligt, alltså riktigt bra cykelväder. Förmiddagen bestod i att jag och Maria roddade om i garaget för att få ett bättre upplägg för att nå fram till cyklarna. Kartonger bars och prylar stuvades om. Nästa steg är att jag ska köpa en träregel där jag kan sätta upp cykelhållarna så att vi får lätt access till hojarna. Som det är nu står de bara i klunga men det är då smartare med de Biltemahållare där man hänger cykeln i hjulet. På så vis kan man lätt plocka fram den hoj man vill ha.

Direkt efter lunch tog jag fram hardtailen och rullade iväg. Det räckte bra med vanliga kortbrallor och benvärmare, riktigt härligt. Jag körde via stan, Bomhus ut till Skutskär och sedan vidare över Älvkarleö och Hästbo. Sedan över till Valbo köpis och in mot stan igen. Jag körde på så gott jag kunde och orkade riktigt bra. Ganska lagom till Valbo kyrka kände jag energiförrådet gå ner rejält lågt. Jag stannade på Statoil Hagaström och fyllde på vattenflaskan, sedan kämpade jag mig vidare via Sätra, Strömsbro och ut till Engeltofta. Väl hemkommen dråsade jag ner på den mjuka sköna gräsmattan och funderade ärligt på att bosätta mig där. Men en kvart senare fick jag ihop krafter att ta mig in, göra en fin milkshake och ta en dusch. Därefter bonkåterhämtning i soffan framför Vacchis energiska gastande. En riktigt fin dag helt enkelt.

Vårkänning

Det känns som om våren inte riktigt vill ge sig till känna full ut. Den tvekar ännu. När jag tittar i föregående års kalender ser jag dock att vi ligger i paritet med förra våren. Men nu börjar ju viljan att komma ut i skogen blir starkare och därför känns det segt. Igår körde jag första passet med vårskor och var då upp till Testebovallen och provade spåren. Där var riktigt snö och isfritt, helt ok faktiskt. Idag bar det av ut till Åbyvallen men där var det inte alls lika skoj, en hel del is kvar och i övrigt blött. De grusvägar där isen försvunnit är så där sumpigt sega att cykla. Men ändå, jag börjar få känning på våren.

Aktivitustest

Igår var det så äntligen dags för fullt cykeltest hos Aktivitus i Stockholm.

Det hela inleddes med att min testledare Martin Söderholm gav en beskrivning av vad som väntade. Det som stod på schemat var tre olika tester.
- Laktattest
- VO2test
- Wingatetest

Jag fick på mig två lika pulsband och vi ställde in Monarkcykeln så att det kändes bra. Sedan var det bara att börja rulla på lite med uppvärmning.
Nu var det dags för mjölksyratestet. Det gick till så att var tredje minut höjde man watten. Precis innan höjning mättes mjölksyranivån och man fick ange var någonstans man uppskattade att ansträningsnivån låg på Borgs 20-gradiga skala. Testet flöt på bra och kändes ok, inte allt för ansträngande.

Efter detta blev det lite lätt rull en stund för att varva ner. Det var nu dags för VO2testet. En gummimask sattes på ansiktet. Testet gick till så att man inledde på en lite högre wattnivå och sedan ökades motståndet på allt hårdare. Det här var riktigt vidrigt. Meningen var ju att testa bland annat var maxpulsen ligger, och att nå dit är aldrig någon njutning. De första minuterna var ok, därefter var det uthärdligt och de sista minuterna var fruktansvärda, särskilt sista 15 sekunderna. Martin skrek, gav uppmuntran och peppade på så att man orkade kräma ut det sista.

Nu var det återigen dags för lite nedvarvning och några minuter återhämtning.
Mitt i detta fick man prova att trampa upp i den högsta kadens man kan uppnå, i mitt fall blev det 190. Just den siffran skulle sedan komma till bruk i nästa delmoment som utfördes på en annan Monarkhoj.

Det sista testet var Wingatetestet och det var rejält vidrigt. Det gick till så att Martin lastade på viktkorgen rejält. Testet inleddes med att man trampar upp helt obelastat. När man når upp i maxkadensen slår cykel till hela viktkorgen. Det blir alltså rejält jäkla tungt. Sedan gäller det att trampa allt man pallar under 30 sekunder. Kraften trappar så klart av efterhand. Innan jag drog igång frågade jag om jag skulle få veta hur lång tid det var kvar men det skulle jag inte. Jag satte mig på hojen och drog igång trampandet upp i maxkadensen 90. När vikterna slog på blev det rejält tungt men kändes ändå ok. De första tio sekunderna (som jag uppfattade det i alla fall) gick det ok, men sedan trappades kraften av snabbt och syran pumpade på bra. Ansträningsnivån gick från mycket låga 6 på Borgskalan till maximala 20 på bara några få sekunder. Det blev riktigt vidrigt. När jag cyklat i vad jag uppfattade som en evighet kände jag att jag inte pallade längre. Jag gjorde misstaget att ge upp, drog av på effekten. Efter en halv evighet ytterligare, men i verkligheten bara 3 sekunder, var det äntligen över.

Nu var det helt klart. Jag kände mig inte särskilt sliten. Duschen väntade och sedan var det till att sitta ner och låta Martin göra färdigt analysen från de tre testerna. Därefter kom han och gav domen. Det visade sig att jag hade mycket god kondition, värdet blev 60 vilket ändå får anses godkänt efter en kackig start 2016. Lite oväntat visade det sig även att jag hade bra tryck i påkarna när det gällde maxwatten. Jag drog på lite drygt 1000 watt som mest vilket var 14 watt per kilo, och snittade 750 watt vilket var 10,5 watt per kilo, där snittet pajades av att jag drog av de sista sekundrarna. Som han sa "det är inte varje dag man ser de värdena" och det kändes ju kul att höra. Han menar att jag har karaktären av spurtare. Lite kortfattat har jag bra kondition och bra högsta styrka, men ett förhållandevis tunt mellanregister. Jag besitter alltså i praktiken en bra motor men en dålig effektivitet. Jag är mer typen av kort hård cykling medan jag får svårare med uthållighet i längre pass. Så tipset jag fick är att träna mycket med sikte på att höja fatmax-nivån och den anaeroba tröskeln. Kroppen är bra på kolhydratdrift men dålig på fettdrift.

Utan att veta något sa han "du är typen som på långloppen går ut stenhårt för att du orkar på konditionen och styrkan men där du efter en timme går tom på kolhydrater och sedan får kramp". Jag kunde bara garva eftersom det var en exakt beskrivning av mina insatser på förra årets Mörksuggan och Finnarmarksturen. Förhoppningsvis kan jag därför få hjälp att bättre hantera det här årets långlopp.

Jag måste säga att just nu är jag jätteglad att jag valde att genomgå det här testet och även ska få hjälp att lägga upp träningen för att hantera mina svagaste punkter. Nu är det bara att vänta så kommer det trilla ner ett träningsprogram i maillådan. Jag ska få ett 16-veckorsprogram baserat på testresultaten och vad jag behöver jobba på. Ser verkligen fram emot detta.

Testbokning

Jag har länge gått och grunnat på att få lite stöd i träningsupplägg. Försöka få lite klarhet i vad som är värt att lägga tid på träningsmässigt. Egentligen har jag ju inget egentligt resultatmål med min träning utan jag gör det för att jag trivs med att göra det och mår bra av det. Så behovet av ett seriöst träningsupplägg är inte särskilt stort. Jag tränar i nuläget det jag vill när jag vill. Löptränar om jag får lust, kör distans ifall andan faller på, kulcyklar en sväng bara för att jag vill. Utan genomtänkt tanke eller plan med vad jag gör eller varför jag gör det. Men samtidigt gnager det i mig att testa att få lite mer struktur på träningen. Jag tycker ju att det är roligare att träna när jag orkar och känner mig stark.

Jag ska till huvudstaden några dagar i början av vecka 12. Igår kom jag på att jag ju kan kombinera arbete dagtid med att göra ett fystest på eftermiddagen. Activitus kör cykeltest där man mäter laktattrösklar, maxpuls, syreupptagning och en hel massa andra variabler. Som ett resultat får man även träningsråd kring vad man mest behöver jobba på att förbättra och hur man ska göra. Dessutom får man en vecka senare ett 16-veckors träningsupplägg. Så när jag nu ändå ska till Stockholm ska jag göra slag i saken och förena nytta med nöje. Ja det blir knappast nöje att utföra testet men ni förstår vad jag menar. Måndag den 21 mars är det dags.

Bonkpass

Egentligen var det som bäddat för ett slitigt pass idag. Igår eftermiddag körde jag det tuffa intervallpasset Giro4 etapp 2 och tog ut mig bra. Äntligen hittade jag bättre nivå på intensiteten vilket gjorde att jag orkade hela vägen igenom men ändå kunde hålla så hög belastning min veka kropp orkar.

Vädret idag på förmiddagen var soligt och plus 5 grader så med tanke på snöläget var det blött och slaskigt ute. Jag var dock sugen på att komma ut och köra ett distanspass. Men det var som sagt bäddat för ett slitigt pass eftersom jag inte skötte mathållningen särskilt bra igår. Jag kom iväg men det kändes direkt tungt, redan vid Hagaströms vattentorn stannade jag och kände om fram eller bakbromsen låg och tjuvnöp men de gjorde dem inte. Det var helt enkelt jag som var seg. Jag kämpade mig dock igenom Bäckvägen, Sandviken, Forsbacka. Men innan Valbo kände jag att bonken började komma. Redan vid Valbo kyrka slog den till och sedan blev det rejält slit för att cykla hemåt. De sista fem kilometrarna var verkligen ingen njutning.

Efter att ha luftat XTR-bromsarna på hardtailen två gånger nu verkar jag ha fått till det. Efter förra luftningen var de fortfarande svampiga men nu känns de bra. Just nu längtar jag rejält efter att kunna plocka av de segrullade och tunga dubbdäcken. Fortsätter det töa så här är det inte långt kvar. Det ligger fortfarande is på vägar, särskilt i skuggiga partier. Men det är snart så lite att man kan slänga på vårdäcken. För att citera Gert Fylking, Äntligen!

Knepigt spinnpass

Den förkylningen som gjort sig gällande under hela veckan vill liksom inte bryta ut riktigt. I torsdags sprang jag hem från jobbet för att provocera förkylningen och se om jag kunde få den att slå ut. Men nej det gick inte. Känner mig lite småsnuvig men behöver komma igång med träningen igen. Så idag blev det ett nytt försök på Recks spinnpass Giro4. Det märks att det blivit för lite träning och långt mellan gångerna för att jag ska få någon riktig kontinuitet. Det ger exempelvis problem med att hitta rätt nivå på belastning i intervallerna. Första halvan av dagens pass gick inget vidare men halvvägs in hittade jag bättre nivåer. Kändes inget vidare utan var mer ett sånt där pass man bara ska genomföra för att det behövs. Snöslaskigt ute så det får bli fortsatt spinnande närmaste tiden.