Efter en förkylningsepisod och motivationstapp i oktober återfick jag lite träningsmotivation igen i november. Jag hade föresatt mig att under vintern köra benstyrka i gym något pass i veckan under vintermånaderna. Det värsta med det är att de inledande passen ger sådan sjuuk träningsvärk. Jag har väldigt lätt att få träningsvärk och dessutom elakartad sådan som håller i sig. Just benböj är en av de värre övningarna i det avseendet men det var ju bara att genomlida för att vänja kroppen. Nu är jag genom den perioden och kan istället fokusera på att köra det pass jag vill. Benen börjar dessutom svara på styrketräningen, något som är märkbart på Monarken.
Den införskaffade vita springaren står i garaget och är omgärdad av datorskärm och fläkt samt lämpligt utrymme att förvara handduk och vattenflaska. Dvs en bra plats att köra slut på sig genom att mata watt. De Garmin Vector-pedaler som sitter på måste vara årets i särklass bästa investering, i alla fall ur träningssynvinkel. Det ger en ny dimension åt intervallpassen att på ett bra sätt kunna hålla koll på hur många watt man pressar. Dels ger det bra kvitto på vad man gör, men fram för allt ger det mer rättvisande och korrekt information så man inte kör för mesigt eller tar ut sig för hårt i stunden. Dvs man kan anpassa insatsen alldeles exakt efter det som ger bäst träningseffekt. Jag har tidigare mest tränat pulsbaserat vilket jag nu inser ger risk för sämre kvalitet i passen jämfört med wattmätaren.
Jag har alltid gillat att spinna tuffa intervallpass. Helst ensam i lagom temperatur (tio grader under de Friskis&Svettis håller i sin lokal) med en egen fläkt som drar kalluft över kroppen. Från min tid som Friskisledare har jag även datorprogram att bygga träningspass med musik i lagom längd till intervallerna. Så ljudanläggningen i garaget dunkar musik och framför mig har jag dator med filmer från långloppscupen eller annat cykelrelaterat som inte kräver koncentration. Istället ligger koncentrationen på att köra watt genom pedalerna. I ärlighetens namn är det låga watt-siffror som hamnar i de Herdinska pedalerna i nuläget men eftersom de ökar gläds jag ändå.
Efter lite trevande start är jag nu helt inne i intervallträsket. Senaste veckorna har jag kört den svenske mästaren Richard Larséns intervallpass. Han är även testledare hos Activitus och kan väl ett och annat om träning. Här ett exempel på styrkebyggande tiominutare http://www.cyclingplus.se/tips/veckans-traningspass-10-minutare/
I övrigt bryter jag in med Mattias Recks upplägg Giro 4 som han skapat åt Friskis. Det är 90 minuter långa pass där man omväxlande intervaller som utmanar både styrka och lungor.
Både Recks och Larséns pass är rejält tuffa med chans att ta ut sig. Något jag verkligen ser fram emot. De är fram för allt mentalt slitiga, man måste ha huvudet och pannbenet med sig annars är det svårt att palla att ta i så mycket som det är tänkt.
Jag gillar de här passen så pass mycket att de lockar mycket mer än att cykla utomhus, och då är det ju ändå snöfritt och milt ute. Lite omvänt mot vad det borde vara. Fast jag tänker att utecykling kommer det ges möjligheter till i överflöd resten av det kommande året så jag nöter vidare inne i garaget.
Igår tog jag mig dock samman och körde ett pass utomhus. Det blev ett CX-pass runt den klassiska Sandvikenrundan. Vinterdäcken satt på så det rullade tungt som tusan. Isigt var det inte men väl kall hård västvind så det blev till att bita i hela vägen till Sandviken. På hemresan rullade det dock på lättare. Soligt och fint var det också så jag stannade och tog ett par foton hemma i Engeltofta igen.
 |
| Isfri Gävlebukt |
 |
| Gårdagens kompanjon, en Scott Addict CX 10. |
