4x8 minuter

Vårkänslorna fortsätter, temperaturen ute fortsätter ligga runt tio plus och solen har legat på. Viljan att springa ett löppass utomhus har varit riktigt stark senaste veckan. Men eftersom jag inser att ett sånt pass skulle leda till grym träningsvärk och uppehåll, har löpningen fått vänta. Nu på fredag ska jag till Solna och Aktivitus för att testa formen och se hur vinterns träning fungerat. Har den givit några effekter som kan utgöra grund för den kommande säsongen. Jag har inga större förhoppningar om att mina testvärden ska vara bättre än de jag fick 2015, men hoppas att de är i nivå med testet 2017. Fram för allt VO2max är klart lägre än 2015, jag har kört alldeles för få pass av VO2 under vintern. De röda pulssiffrorna har varit för få. Har den här grundsäsongen tränat mycket trösklar och stressade trösklar, men pulsen har inte vandrat upp i VO2-nivåer. Planen är att växla över mot mer VO2 nu när säsongen närmar sig och drar igång.

Idag körde jag ett 4x8 minuter tröskelpass med intensitet på FTP, landade med snitt på 283 watt på samtliga fyra åttor. De första gick riktigt bra, och under den sista intervallen fick jag bita i lite och under den senare halvan var det rätt kämpigt. 

Tanken är nu att jag ska vila från riktig träning fram till fredagens test hos Aktivitus. Någon lättare motion kan jag väl köra, bara för att hålla igång systemet.

3 h vårdistans på Infliten

Idag fortsatte vårvädet. Solen sken från klarblå himmel även idag och termometern klättrade upp till tio härliga grader i skuggan. Solen tryckte på gentemot snön som börjar minska i omfattning. I de skuggiga skogspartierna är det dock klart andra toner. Så fort man kommer in i ett sånt parti känner man hur del lagrade kylan trycker på och håller nere temperaturen.

Även idag tog jag Inflite-crossen. Igårkväll fixade jag det problem med flatspot som bakdäcket hade när cykeln plockades ur Canyon-kartongen. På ett visst ställe på hjulet var det en flatspot. Jag provade att gå på med såpvatten på däcket men det gav ingen bättring. Snurrade däcket ett halvt varv på fälgen men flatspoten låg kvar på samma ställe. Tog av däcket och såg då att den som byggde hjulet inte hade sin bästa dag. Enligt en klisterlapp på insidan av fälgen satt information om att Jason den 26 juni 2017 kvalitetskontrollerat hjulet. Han gjorde dock inget bra jobb eftersom tubelesstapen var skrynklig och korvig precis där flatspoten varit. Så bort med tapen och vips var även flatspoten åtgärdad.

Så idag var det en helt annan hoj än igår. Nu rullade den jämnt och fint över vägarna. Körde idag Bäckvägen och den var isfri och det gick därför utmärkt att cykla odubbat. Infliten uppförde sig exemplariskt även idag, jag känner mig väldigt nöjd med det köpet. Vi kommer få många härliga träningstimmar tillsammans jag och infliten under året. Idag fick vi ihop drygt tre timmar kvalitetstid tillsammans. Förbi Sandviken, Stigen, Trebo, Bovik, Valbo, Alborga, Högskolan. Orken fanns hela vägen men å andra sidan tryckte jag aldrig på något idag eftersom det var långsamt distanstuggande som skulle utföras. Jag höll ändå något för hög puls, målet var max 124 men snittet idag landade på 131. Har svårt att motivera mig till att cykla så långsamt som behövs. Tycker det är för kul att trycka på lite emellanåt och få känna lite motstånd. En riktigt härlig runda blev det i alla fall idag, sköna timmar i sadeln och att få sol i ansiktet och känna vårvindar. Efter en bitig vinter är det skönt att våren nu står runt hörnet.

Två första för i år

Nu var det ett bra tag sedan jag cyklade ett pass utomhus. Av ren bekvämlighet och med väder och underlag som ursäkt har jag medvetet val att hålla mig ifrån utomhuscykling.

Idag var det ock slut på ursäkter. Jag var dessutom sugen på att komma ut ur Monarkkällaren och se lite dagsljus och få vind i ansiktet. Efter månader av inomhusträning var det idag skönt att äntligen ge sig ut. Detta dessutom i vad som måste bedömas vara någon form av vårvinterväder. Temperaturen strax över nollan, solen sken från klar himmel samtidigt som det blåste lätt västligt. De få pass jag har kört ute under vintern har skett på hardtailmountainbike Trek Pro Caliber. För en månad sedan hittade jag en väldigt fin Canyon Inflite cyclocross i rätt storlek klart prissänkt i Canyons outlet. Har saknat den cyclocross jag hade tidigare så jag slog till Infliten. Idag var det dags att ge den cykeln en premiärtur. De större cykelvägarna är barskrapade från snö och har tinats snöfria. Så jag tänkte ge det ett försök, att få cykla dubbfritt. Drog iväg inåt stan och ut via Alderholmen och Brynäs, vidare förbi Bomhus och ut till Furuviksvägen. Därefter inåt stan och högskolan och ut vill Ove Jansson och hem igen. En väldigt skön tur. Efter veckans två hårdare intervallpass var benen inte fräscha men de svarade ändå bra. Det var lite utrunnen is på vissa ställen på rundan men inget som inte gick att hantera med de lite nabbigare och grövre cyclocrossdäcken som sitter på Infliten.

Infliten kändes väldigt bekväm, kände mig hemma på den direkt. SRAMs växelgrupp Force känns välbekant då jag cyklat mycket tidigare på både Red och Force. Så växlingarna med olika hårda tryck på bromshandtaget känns välbekant och inövat i nervbanorna. Sittställning är skön, skivbromsarna biter bra, den extra bladfjäderstolpe jag köpte till levererar också genom att ta bort stinget i bakänden. Det enda dryga var att bakdäcket inte satt som det skulle på bakfälgen utan skapade en bubbla som gjorde att cykeln hoppade till en gång varje hjulvarv. Nåväl det är ju lättlöst och resten var superbra.

Skönt att få cykla ute också, lite av en start på säsongen känns det som. Nästa vecka är det Vasaloppet och därefter brukar våren göra sig allt mer påmind även om det alltid kommer trista bakslag när man  upplever att snön givit vika.

Idag blev det alltså två första. En säsongsförsta med träningspass odubbat, och ett första pass någonsin med Inflitecykeln.  Båda delar kändes riktigt bra. Imorgon ska det enligt prognosen bli markant varmare och då har jag tänkt köra ett tretimmars distanspass. Får nog bli på Infliten det också bara jag får till bakdäcket.

Zwift Watopia 5x8 min

Nytt träningspass idag. Benen kändes slitna igårkväll men idag kändes de ändå helt ok efter gårdagens 30/15-intervaller. De senaste nätterna har jag även fått till sömnen lite bättre efter några veckor där jag vaknat av mig själv vid fyratiden.

Idag ville jag köra tröskelpass. Ett nytt VO2 kanske hade varit bättre men jag var inte sugen på att köra så tunga intervaller idag med gårdagens intervaller i benen. Det allra mest klassiska av tröskelpass är väl ändå åttor och man kan ju då välja på fyra eller fem intervaller. För några år sedan körde jag alltid 4x8 men sedan ett tag tillbaka försöker jag alltid fem intervaller. Det blir då totalt 40 minuter intervall vilket är mer lämpligt för att utveckla kvaliteter.

Zwift är inget vidare på intervall-pass. De flesta pass som ligger där är avancerade på ett sätt som gör att man kan misstänka att den som skapar dem försökt göra dem så krångliga som möjligt bara för att visa att de kan. Som om det innebär att passet blir bättre bara av att vara krångligare med ständiga kadens och motståndsbyten. För mig är det där inte rätt, jag är mer inne på att det handlar om att ligga i lång tid i rätt zon. Inte om att variera för variationens skull som om det hade ett egenvärde. Många av Zwiftpassen är dessutom upplagda i motsats till vad som är korrekt. Med för låga motstånd eller med en timme halvmesig mellanmjölk för att sedan avslutas med typ 3 tuffa men superkorta intervaller. Passet innehåller liksom ingenting av något alls. Sedan bör pass byggas genom att man lägger de hårda delarna först när man fortfarande är fräsch. Eftersom det handlar om att göra hårda intervaller med kvalitet och det klarar man när man fortfarande är fräsch. Inte när man kört mellanmjölk en timme först. Jag undrar om det är så att den normala cyklisten är van med mellanmjölk och kaospass och det är därför de ligger som workouts i Zwift.

Idag körde jag ett 5x8 minuter på Garminklockan men cyklade Watopiabanan. Siktade på att lägga mig på strax över 270 watt vilket är tio under min FTP. Kändes hur bra som helst första intervallen då jag säkert snittade närmare 280. Andra gick jag medvetet ner lite i nivå och höll därefter den nivån genom de kvarvarande fyra intervallerna, snitt runt 273 watt vilket innebär 97% av FTP. Kändes kontrollerat och hanterbart hela vägen igenom. Riktigt skönt att känna att kroppen är med mig igen efter ett par veckor där det inte fungerat med träningen.

30/15 i Zwift

Idag var det dags att åter testa Zwift. Häromdagen var ett normalt träningspass utan bakomliggande tanke. Kul men det blir inte lika tufft och genomtänkt. Idag var jag sugen att köra ett strukturerat upplägg så jag letade reda på ett 30/15 med 3 set om 12 intervaller på 350w. Häromdagen var min reflektion att kadensen var högre än när jag tränat själv under vintern. Idag skulle jag haft 105 i kadens på intervallerna, vilket är väldigt högt för min del som är van att ligga på bara strax över 90. Idag höll jag strax under 100 och det kändes bra.

Efter sex intervaller kände jag att det blir för tungt för att jag ska palla alla 3x12 intervaller. Men skam den som ger sig så jag matade på. Vips hade jag gjort 30 intervaller och hade bara 6 stycken kvar att avverka. Då är man ju på hemväg och kan köra på ren vilja även om kroppen börjar bli sliten. Ärligt talat var jag inte helt slut när passet var över så det var skönt att ha viss marginal även på tuffare pass.

Att köra intervallerna i Zwift var så klart kul. Men i ärlighetens namn är man så pass anfrätt av intensitet och lidande på 30-sekundersintervaller att det knappast är i de intervalltyperna som man kan märka den största skillnaden jämfört med vanligt Monarkande framför Youtubefilmer. Jag känner att det ska bli kul att testa Zwift på lite längre intervaller så som tröskelpass.

Mitt livs första Zwiftpass

Under gårdskvällen fick jag till Monarken och pulsmätarens koppling mot Zwiftdatorn.

Idag var jag sugen på att testa Zwift live.

Det gick ett race ganska precis när jag skulle börja träning men där kom jag aldrig med, förstår inte om det berodde på att jag har testperiod och inte kan racea eller om det helt enkelt är så att jag är tekniskt inkompetent. Nåja det får visa sig längre fram. Däremot kunde jag välja på Watopiabanan och på New York, och jag valde den senare. Nackdelen var att det är svårt att orka cykla en riktig uppvärmning när andra runtomkring svischar förbi. Jag värmde en stund men drog därefter på lite mer. Det gick rätt bra, jag har ju ingen aning om hur allt fungerar utan lär mig allt efterhand. Men att hålla watt är ju ingen raketvetenskap så det klarade jag väl i alla fall. Däremot vet jag inte riktigt hur man draftar, alltså ligger i lä bakom framför varande. Råkade istället hela tiden blåsa förbi övriga cyklister och drog ungefär 99,95% av tiden. Fast det ger ju bättre träning än att ligga bakom och spara krafter. Sånt får man väl göra på tävlingsinsatser tänker jag, inte på träning där man vill hålla uppe puls och motstånd.

Sedan fattar jag inte riktigt systemet med olika utrustning, hjulfärger, olikfärgade ljusskärmar framför cyklisterna,  klädesval, cykelval osv.

Något jag märkte idag var att jag under passet låg markant högre i kadens än jag har gjort under vinterns Monarkande. Det var inget jag fokuserade på, tvärtom fick kadensen komma naturligt, jag hade fullt fokus på det andra så som vad som hände runt omkring mig och på watten. Låg ofta runt 98 medan jag normalt har svårt att hålla 92-93 på vanliga Monarkpassen. Lite intressant, och något jag ska hålla kik på framöver.

Jag drog på ett antal intervaller på runt 3-6 minuter varvat med lättare återhämtning emellan. En timme blev det totalt. Jag uppfattar att det är svårare att köra strukturerat utan att det lättare bara blir att svischa runt och göra det man har lust med. Nästa steg är att träna de fasta träningspass som finns i Zwish, hittade dem inte idag men tror att det även här är så att de är dolda till man börjar betala istället för att ha provapå-period. Ser fram för mig att jag kommer köra en del Zwift framöver, fram för allt för att få till lite variation och liv i inneträningen, inte bara statiskt Monarkande för mig själv i min egen bubbla. Det blir enformigt i längden och ger inte så mycket näring för träningssjälen. Att man dessutom kan springa i Zwift ser jag som en bonus då det innebär att även löpintervallerna kan ges liv, istället för att glo in i en målad beige vägg. Minuterna på VO2 blir långa när man ska blänga in i väggen. Att då kunna få titta på Zwift kommer absolut göra det löpbandspassen uthärdliga.

Denna vecka blev skit

Förra helgen var det flytt som gällde i dagarna två. Upp och ner på lastbilssläp tog helt död på mina ben. Den här veckan har bara blivit skit träningsmässigt. Gjorde fyra försök att träna men samtliga gick åt skogen. Första avbröt jag tidigt eftersom benen och fram för allt huvudet inte var med. Det andra sket sig datorn och jag sket helt i att träna. Dagen efter gjorde jag ett nytt försök att köra ett andra pass, men då gav huvudet upp igen efter 2,5 intervall. Det tredje passet var ett 4x4 på löpbandet som jag avbröt efter en intervall pga sträckning i vänster höftböjare. Smärtan gjorde att jag fick avbryta. Idag drog jag ett tröskelpass utarbetat av Aktivitus på Zwift. Körde det men gav upp sista tre minuterna. På promenaden på eftermiddagen fick jag rejält ont i höftböjaren vid Milboskolan. Så egentligen blev hela veckan bara skräp, inte ett enda riktigt träningspass genomfört. Korta försök om 15-40 minuter blev resultatet. Känns inte alls kul, särskilt som det ändå funkade rätt bra med träning veckan innan flyttjobbet. 

Nä nu har jag gnällt färdigt. Får försöka komma igång igen nästa vecka.

Har idag kopplat upp mig mot Zwift och planen är att imorgon köra ett första försök för att se om det är en sån boosthöjande upplevelse som många andra verkar uppleva. Skapade idag ett Zwiftkonto och ska sätta in mig i hur det här fungerar. Datorn kopplade i alla fall upp sig mot LT2:ans kadens och kraftmäntning, och även mot pulsbandet så det ska nog gå. Även om datorn belastades hårt och fläkten gick på högvarv.

Huvudet och viljan var inte med idag heller

Inte heller idag hade jag järnviljan med mig. Tvärtom var jag inte alls med på det jag skulle göra. Ett stressat tröskelpass av 5x8 minuter på 105% av FTP. Ett krävande pass där man håller relativt högt motstånd för att köra så långa intervall som 8 minuter. Redan i andra intervallen vek jag ner. Först kom första korta flashen av att jag inte ville mer. Sedan dök tanken upp igen och nästan direkt hoppade jag på den tanken och gav upp. Rejält mesigt men jag ville inte idag, ville inte pressa mig eller lida. Vilket man måste om det ska vara värt att cykla hårdare intervaller. 

Nä nu måste jag bryta detta, imorgon får det bli ett löppass. Tyvärr är det skräpunderlag ute med slask, is och knaggligt underlag, så jag drar av ett pass på löpbandet.

Avbrutet pass, huvudet inte med idag

En helvetesdag på jobbet, med stress upp över öronen. Sömnen har varit knackig senaste månaden, och nätterna som gått senast har jag vaknat riktigt tidigt. Hela förra veckan var tokstressig, helgen var sjukt slitig. Svärmors matade oss med mackor vilket var för lite energi för två dagar flytt. Allt detta är verkligen inte bästa förutsättningarna för en tuff träningsvecka. Idag bröt jag halvvägs in i det stressade tröskelpasset. Huvudet var helt enkelt inte med.

Flyttgubbe i dagarna två

Så var det nu dags för flytt. Lördagen och idag söndag var det dags för flytt av svärmors bohag från villan på Brynäs till den nybyggda lägenheten på Söder. Det har blivit två rejält slitiga dagar. Igår lördag var det inte flytt utan slängande som gällde. Hela lördagen spenderades med att bära ut möbler och prylar från villan, in i den hyrda lastbilen. Sedan först köra till Erikshjälpen och lämna av de bättre grejerna där, och därefter åka rundor med full bil upp till återvinningscentralen. Tänk så mycket grejer två personer kan samla på sig och som därefter bara är skräp och slängs i containers för att brännas eller återvinna råmaterialen. Fem fulla rundor till återvinningen blev det. Både jag och Maria var helt slut när vi framåt 17-tiden avslutade dagen. Det märks att kroppen är van att sitta vid kontor, inte att bära och lyfta saker en hel dag.

Idag söndag var det så dag för själva flytten. Då huset som svärmor flyttar in i är sprillans nytt har bostadsbolaget gjort ett flyttschema där varje lägenhet får en viss tid att använda hissen. Detta så att inte alla ska försöka flytta in samtidigt och stocka hissen. Svärmors lägenhet ligger på fjärde våningen och det är absolut inte läge att springa med allt i trapporna. Det var nog tufft att köra dem via den lilla hissen. Precis som igår var det bärande och lyftande som gällde. En oändlig ström av lådor, möbler och lösa prylar. Det blir ett antal ton som ska lyftas gång efter gång. Från ett rum till ett annat, ut och upp på lastbilen, därefter ut ur lastbilen och in i entrén, in i hissen, ut ur hissen, och sedan in i rätt rum. Så vid 17-tiden idag var energin åter slut och vi var färdiga. Ja både kroppsligt och även gällande bohaget som nu står på rätt adress.

Guided heroes har lagt in morgondagen som vilodag, och det kommer behövas. Inte vila efter träning, men vila efter flytt.

Tio fyraminutare på FTP

Igår fredag var det träningsdags igen. Den här veckan blir lite knepig träningsmässigt. I programmeringen från Guided Heroes är denna vecka planerad som lågvecka. Dvs efter ett par tyngre veckor ska den här veckan vara en återhämtningsvecka. Nu strular det till sig lite med träningen eftersom den här helgen är belastad, men ingen träning. Svärmor ska flytta från villan på Brynäs till liten lägenhet på Söder. Hon och maken har samlat på sig oerhört mycket saker genom åren, har nog inte slängt något alls under 20 års tid. Så det är en rejäl mängd prylar som antingen ska slängas, skänkas bort eller flyttas. Vi körde två varv till Erikshjälpen och 5 gånger till återvinningen plus att söndagen så ska det kvarvarande flyttas till Söder. Det är rejält slitigt att bära boklådor, möbler osv. Ingen tid på träningskontot ger det men sliten blir man. 

Fredag var det dock träning innan soffhäng på kvällen. Har läst Johannes blogginlägg från veckan som gick, där han förespråkade att köra 10x4 minuter på FTP. Blev lite sugen att testa. Det bör ju då ge 40 minuter på FTP vilket är bra träningsmängd på det motståndet. Drog igång mitt pass och de första tre gick i ett huj, en minuts vila emellan intervallerna räckte bra. Efter fem började det ta emot, minuten kändes kortare. De tre sista gick på vilja och där var minuten väldigt kort och återhämtningen blev lidande. Jag höll jämn och bra nivå hela passet igenom, väldigt jämnt och fint motstånd i varje intervall och även över de tio intervallerna. På sista så kände jag att det fanns kraft kvar så där snittade jag på 107% av FTP. En go känsla och kul att hålla orken och fokus uppe hela passet igenom. Det blev bara ett par minuter över en timme, och väldigt väl investerade minuter träningsmässigt. Det här passet blir det fler tillfällen av framöver.

Trökigt med sweetspot

Egentligen är det lite otippat. Sweetspotträning borde ju vara min grej. Jag har ju kört massor av pass i "gubbtempo" vilket är ett lite mindre glamoröst ord för sweetspot. År ut och år in har jag nött asfalt och grusvägar, timme efter timme i gubbtempo. Jag har ju dessutom gillat det, tycker det har en viss charm att köra de där passen även om den mer träningskunniga delen av mig vet att det är tämligen ickeoptimalt som träning. Men jag har verkligen svårt att palla med de passen nu, åtminstone på Monarken och inomhus.

Idag var det kämpigt. Inte så mycket fysiskt utan i stort sett enbart psykiskt. Ute får man viss variation i det ändlösa malandet i mellanmjölkslandet. Det kommer någon sväng här, någon backe där, man kan variera ställning på cykeln. Men på Monarken är precis allt statiskt. Det händer absolut ingenting utan man håller bara samma kadens och motstånd varenda sekund i hela intervallen. En intervall som dessutom är tämligen lång eftersom motståndet inte är högt. Så man får mata på i vad som känns som en oändlighet, och då har det gått fem minuter. Därefter tröskar man vidare och så har det gått 8,5 minut. Så där håller det på till man lessnar helt och ger upp efter för kort tid.

Idag skulle jag dra av 45 minuter sweetspot. Men det blev en första intervall på 25 minuter, sedan en till på 20 och en sista på fem minuter. Så totalt 50 minuter mellanmjölk. För att liva upp passet avslutade jag med fyra stycken 15-20-sekundersintervaller på högt motstånd. Jag drar ner motståndshandtaget ända i botten och varvar upp kadensen till en bit över över hundra. Wattalet landar på 650 watt och ungefär tio sekunder in i varje intervall börjar det bränna bra och bara fem sekunder senare känns det rejält, och ytterligare fem sekunder senare får det vara nog. Men ändå kul att kunna dra av de intervallerna kontrollerat. Lite synd att jag inte kan få upp motståndet högre. Å andra sidan beror det på att jag valt att inte spänna vajern så hårt eftersom jag vill kunna få bort motståndet i stort sett helt i viloseten. 

3 set 45/15

Igår måndag var det arbete på kvällen så de tunna klena benen fick vila.
Idag efter jobbet var det dock slut på slöandet. Rev av ett 45/15 i tre set om 10 intervaller. Det var egentligen mest slitigt de sista fyra intervallerna i första setet. I andra kom jag in i andra andningen och det flöt riktigt bra. Tredje och sista setet kan man nästan alltid genomföra på ren jävelskap, bara man har bestämt sig för att slutföra går det att uppbåda krafter att göra det. La mig genomgående på 340 watt i arbetsintervallerna, och trampade bakåt under vilan. Tror i efterhand att jag nog allt kunde lagt på fem watt till, eftersom jag inte var helt slut när intervallerna och passet var färdigt. Det är alltid svårt att dosera motståndet rätt. Tidigt i passet vågar man inte blåsa på för hårt, eftersom mosigheten alltid ökar exponentiellt mot slutet. Så det motstånd som kändes jättelätt första två intervallerna är plötsligt toktungt en stund senare. Det kräver därför att man kör samma passtyp gång efter gång så man lär sig dels hur tungt man klarar, och dels hur formen är för stunden.

Imorgon ska jag vila, och därefter köra tuffare pass torsdag och fredag. Lördag och söndag är det "vila". Men någon faktiskt vila är det inte tal om eftersom jag ska flytta svärmors samtliga bohag ur villan på Brynäs. Så det lär bli rejält slitiga dagar och tämligen ickeoptimal vila.

5x8min + snöskottning

Snöandet fortsätter. Att ge sig ut och cykla är absolut inte att tänka på. Snösvängen har svårt att ens hålla efter de större vägnäten, cykelvägar och mindre bilvägar är oplogade. Att då ge sig ut på MTB i tre timmar är inget som lockar i alla fall mig. Inte någon annan heller vad det verkar av Strava då samtliga övriga Gävlecyklister verkar ha nyttjat sina Zwift eller cykelklubbens Monarker.

Själv gick jag ner till min Monark i källaren och drog av ett vanligt 5x8 minuterspass. La mig på 92% vilket är 258w på samtliga intervaller. Kändes kontrollerat och bra hela vägen igenom. Inget pass som går till historien utan mer ett sånt där vanligt nötpass som bara ska göras.

Därefter lunch och en stund i soffan framför SM-veckan i Vinterstudion. Det finns många udda sporter man aldrig hört talas om, än mindre funderat på att de tävlar i SM. Näväl efter en stunds vila var det dags att ge sig ut i snön igen. Det har snöat hela dygnet sedan jag skottade nästan två timmar igår. Så gårdagens arbete såg ogjort ut, det var lika mycket snö på garageuppfarten igen. Svor ungefär 100 gånger inombords medan jag kämpade mig igenom det vita fanskapet. Vägen utanför villan, som normalt tar två-tre bilar i bredd, är nu bred nog för enbart en bil. Snöhögarna på sidorna äter sig inåt mitten. Förutom att de dessutom bygger rejält på höjden. De är 1,5 meter höga och jag gav idag upp försöken att försöka få upp snön ovanpåhögen, la den istället på sidan.

Precis när jag kommit in började solen lysa igenom molntäcket så nu kanske snöovädret ger med sig för denna gång. Men 50 minuter snöskottning blev det idag.

Vilodag blev 1h 45min snöskottning

Planen var total vila idag, lätt slitna ben efter två dagar tröskelträning torsdag-fredag.

Men den planen gick i stöpet. Snön yrde hela fredagskvällen och natten, vilket resulterade i två decimeter nysnö på garageuppfarten. Killen som kör snöplogen och i vanliga fall brukar vara snäll och inte göra plogvall precis vid uppfarten, hade nog ledigt på fredagsnatten. För inte nog med att det var två decimeter tung nysnö, plogen hade dessutom skapat en fyra decimeter hög plogkant. Det tog mig tio minuter bara att skotta mig fram till garageuppfarten. Därefter skottade jag en ränna så jag tog mig ut på gatan. Därefter var det dags att ge sig i kast med garageuppfarten. Granngubbarna i husen bredvid var också ute och skottade sina uppfarter. Så vi kämpade på var och en i kamp mot vädergudarna. Efter nästan två timmar var jag färdig, ja både kroppsligt och med uppdraget att göra det möjligt att få ut bilen ur garaget ner på gatan. Rejält slitigt att skotta snö för en cyklist som visserligen har kondition, men bål och armstyrkan är det inte mycket bevänt med. Men det är skönt att kunna njuta av en nyskottad snöfri uppfart.

Inatt och imorgon söndag kommer ny snöfront och kommer det lika mycket snö igen. Håhåjaja...

Dantes inferno

Mja rubriken kanske är något överdriven, riktigt så tufft som Dantes inferno var inte gårdagens träningspass. Men jag körde upplägget Dantes 15, dvs 2 minuter på 120% av FTP och sedan direkt på med 13 minuter tröskel på 90%. Själv tyckte jag 90% kändes lite tunt, så istället handlade det om 95%. Märkte redan i uppvärmningen att benen var rätt mosiga från tröskelmix-passet dagen innan. Det kändes direkt i uppvärmningen att det skulle bli slitigt. Men ville ändå belasta kroppen då träning i det läget ger större ökningar.

Genomförde två Dantesintervaller men kände i den sista att det faktiskt skulle bli den sista. Fick slita för mycket för att bränna av en till. Ska man köra kvalitet ska de vara kvalitet, inte mesa ner motståndet. Då är det lika bra att spara krutet till nästa pass och göra det bra istället.