Långsamt distanspass runt Råhällan och Högbo

Eftersom benen var rejält slitna efter torsdagens träning tog jag en totalt träningsfri dag igår fredag. Fick skjuts av Maria till och från jobbet. Hade egentligen tänkt hämta hem mopedskrället från Lingvalls men de verkar inte få till den, så då får de gärna behålla den till de löst problemen. Med tanke på hur mycket strul det var förra året med att starta den får de gärna lösa det så den går perfekt hela sommaren.

I förmiddags tog jag på mig hörlurarna och lyssnade på pod på promenad in till stan och sedan på väg hem igen. Maria var iväg på annat hela dagen så jag stannade och lunchade på MAX. Inte optimalt men smidigt. Det blev nästan åtta kilometer promenad och riktigt skönt i det soliga vårvädret. Inte alls lika varmt idag som tidigare i veckan med en isande nordvind.

Förra veckan åkte jag bil förbi på E4 norrut och såg att det låg is och snö kvar på grusvägen som går från Norra åbyggeby upp till Råhällan. Men idag tänkte jag att den senaste tidens värme bör ha tuggat på isen. På eftermiddagen idag var det cyklingsdags och då ville jag testa grusvägen. Den är ju min favorit och jag har cyklat den massor av gånger tidigare. Dock inte sedan i höstas.

Enligt schemat skulle jag köra ett längre långsamt distanspass. Drygt tre timmar siktade jag på och tog Top Fuel-hojen då det är den cykeln det sitter effektmätare på. Planen var att hålla runt 170-180 watt, vilket är lågt och som det ska på LSD-pass. Grusvägarna var väldigt torra och fina så det rullade på helt ok. Enda smolket i bägaren är att de avverkat en massa skog vid Skarvberget vilket förstörde de vackra granskogar som fanns precis där tidigare. Som vanligt när de avverkar kör skogsmaskinerna även sönder skogsbilvägarna. Men det var ändå ok.

Körde ner till Oslättfors, Smörnäs och vidare ut på grusvägen fram till Ockelbovägen. Där söderut ner till Högbo där jag passade på att cykla blå spåret. Det var genomgående torrt och fint där med. Bara ett par kortare passager med is och lera. Hade då cyklat 2.20 så det kändes tryggt att jag skulle landa på över tre timmar även om jag drog raka vägen hemöver. Vilket jag också gjorde. Kände lite av energitomhet och väl hemma igen var jag rejält hungrig och tom. När man håller låg effekt blir man inte lika trött som när man kör hårdare, men det går ändå åt en del energi av så pass lång fysisk träning. Jag försökte låta bli att använda nödgelen i bakfickan, och det var skönt att komma hem och äta mat. En skön eftermiddag i sadeln blev det.

Intervallpass med slitna ben

Det var ju påskhelg och därmed ledig måndag. Så i måndags körde jag ett 5x8 minuter runt Bönan och Hillevik på hardtailhojen med effektmätare. Det är ju markant lättare att köra intervaller när man kan mäta effekten i pedalerna, och inte bara gissa utifrån hur tungt det känns i benen, eller vad pulsen visar för stunden.

Igår onsdag var jag sugen på ett varv intervaller igen. Den här gången blev det 5x6 minuter förbi Åby och grusvägen söderut över mot Hästbovägen. Var innan lite orolig för att den grusvägen skulle vara sumpig och trög, men tvärtom var den torr och fin. Senaste veckans värme har gjort underverk med naturen. Det är torrt och fint i skogen, inte alls blött och sumpigt som det brukar. Nåväl jag trampade på längs asfalten fram till Hästbo och valde sedan asfalten direkt norröver mot Johannesverket. Hade innan tänkt ta grusvägarna som går längs E4 men var glad att jag inte valde den omvägen. För jag tappade energi och började känna mig rejält tom. Så när jag närmade mig Andersberg var tempot sänkt och det i förhoppning att orka hela vägen hem innan jag väggade. Det funkade så väl hemma blev det dusch och middag. Det var egentligen inte märkligt att jag gick tom eftersom mathållningen varit halvkackig sista veckan. Man behöver lite mer överskott när man ska träna så jag måste bättra mig.

Idag var benen slitna men jag tänkte ändå göra ett försök till några mindre tuffa fyror, ja alltså 4x4. Låg inte på egentligt 4x4-motstånd utan snarare i den lägre spannet för detta. Benen var helt enkelt inte i kraft att palla högre. Så jag avverkade passet på det sätt som gick. Ett genomfört träningspass är ändå ett genomfört pass även om det inte är optimalt utfört. Mil in på kontot och ben och hjärta fick jobba vilket ändå ger något. Passade även på att passera genom Skidstavallen och där är också torrt och cyklingsbart. Så nu får det bli dags att börja träna upp skogstekniken igen. De få passager jag gjort genom skogsområden visar hur mycket som förlorats i teknik sedan i höstas. Så det behövs mängdträning igen för att återväcka kroppens känsla för stigar.

Sommarrunda när det är som bäst

Igår tog jag en vilodag. Föräldrarna firade påsk och både min och brorsans födelsedag, allt i ett. Den enda fysiska aktiviteten på hela dagen blev en skön kvällspromenad.

Idag blev det dubbelpass. Först drog jag mopeden de 6 km från Strömsbro upp till Lingvalls motor, och promenerade hem igen. Nästan tolv kilometer promenad, varav hälften dragande på en moped. 

Efter lunch var vädret fantastiskt och jag var sugen att prova cykla Bönanrundan. Senast jag körde grusvägen efter Harkskär så var den blöt och geggig. Men den senaste veckans värme borde ha torkat ur dem. Så jag cyklade lite blandat av stigar och vägar ut till Bönan. Sommarvärme om 22 grader i skuggan, och strålande solsken från blå himmel. En fantastisk sommardag där jag verkligen fick sommarkänning. På ett par stigpartier låg det snö och is kvar, partier i skugga och där bilar eller personer trampat ihop snön till is. Då tar det tid att töa när det hamnar i skugga hela dagen. På en del träd som står soligt till börjar nu lövknopparna slå ut, det är en fantastisk årstid detta. Man får hopp om livet igen nu när våren och sommaren närmar sig.

Giant Anthem Advanced Pro 0 2019 i storlek large

Ute vid Gråberget tog jag stigen ut till havet där artilleripjäserna stod tidigare. Betongfundamenten står kvar men är igengrävda och stängda. Med bra höjd över havet får man en härlig vy söderut och in västerut mot Bönan. Passade på att ta ett par bilder av nya Giant Anthem-hojen. Den är så fantastiskt bra som jag bara hoppats. Lättrullad, rapp och till skillnad från förra året är dämparna nu så där bra som den nu ska. Till skillnad från förra årets hoj har årets Fox Live valve. Sjukt dyr men också oerhört bra. Den är som en Specializeds braindämpare fast med hjärna. Fungerar helt sömlöst och man märker över huvudtaget inte alls när den ändrar läge. På Braindämparna knackar det till rejält, både ljudligt och som ett markant knack i hela cykeln. På Fox Live valve märks inget alls. Det som dock märks är att man går från låsta dämpare till öppna på 3 tusendels sekund, allts 0,003 av en sekund. Helt omöjligt att hinna uppfatta. Brain däremot ligger på 0,012 av en sekund vilket märks, man hinner känna av motståndet från hålet/roten/stenen först innan dämparna öppnas. Även Brain har blivit allt bättre efterhand men den är ännu långt från Fox Live valves raffinerade funktion.

Hjärtat i Fox Live valve, batterienheten på ramen.

Dåligt med bloggande, bättre med träning

Jag måste erkänna att jag faktiskt varit hyfsat flitig med motionerande sista två veckorna.

Förra veckan blev det ändå fyra träningspass, inga kanonpass men jag har bestämt mig för att vara stolt över varje träningspass som faktiskt blir av. Istället för att ångra de som missats eller kunde blivit något bättre.

Så fyra träningspass blev det varav söndagen innebar ett långsammare distanspass över Oslättfors, grusvägen över till Högbo och sedan hemöver. På lördagen försökte jag mig på ett tio kilometer normalt distanspass. Farten var beskedlig sett till tidigare års löpning, snitt runt 4.45 är ju inget att skriva hem om. Men med den här kroppsliga nivån jag har nu blev det ändå kännbart och jag fick bitvis slita eftersom pulsen blev högre än väntat. Och huvudet var inte riktigt med. Nåja det blev träningstid på kontot och det var även bra att få in löpträning. Försöker komma igång med löpningen och hålla något pass i veckan så att kroppen är van. Gillar ju verkligen att springa och då är det skönt att kunna varva cykelpassen med löpturer. Dessutom blir det ingen cykling när vi ska till USA utan den träning som går att genomföra under de två veckor vi är borta kommer vara just att springa. Då är det bra att benen är löpvana.

Utöver det fick jag även till ett par intervallpass på cykel. Det ena inomhus på Zwift och det andra på cyclocrossen runt Bönan. Grusvägarna är verkligen inte kul just nu. Temperaturen ligger på minus 5 på nätterna och går sedan upp på 10 plus på dagarna. Det ger sörjiga och leriga cykelvägar. De är släta och fina men där solen kommer åt om dagarna så är de inte kul att cykla på.

Idag fick jag till ett intervallpass om 4 stycken 6-minutare runt Bomhus och Hagaström. Inget toppenpass men benen börjar ändå kännas bättre igen efter mars månads träningsuppehåll. Får fortsätta nöta träningspass nu så att kroppen börjar svara igen.

Har bestämt mig för att jag inte bryr mig något om tävlingar i år. Gillar ju att cykla lopp i långloppscupen men har beslutat att jag bara kommer köra om det blir fint väder. Har ingen som helst lust att ta mig runt i misärväder, bara för att göra det. Heller inte omöjligt att jag köra korta banorna. Tänk så det vänt från att jag verkligen haft lusten uppe att köra långa och det på bra tider. Nu känns det inte alls särskilt viktigt utan jag cyklar för att det är kul. Och jag tycker inte att det är kul att cykla i regn och då låter jag bli att cykla om det blir det på tävling.

Börjar rulla igång igen

Mars månad blev ju skit träningsmässigt. Aktivitustest första mars och därefter två veckor utan vettiga pass, på det direkt in i två veckor förkylningsuppehåll. Vips hade en månad tappats och det blev därför till att försöka komma igång igen.

Den här veckan har jag först löpt ett 4x4 min, sedan cyklat ett 2x20 minuter på CX runt Bönan-Hillevik. Idag fick jag till ett löppass till, ett 3x8 minuter. Tempot är rejält lågt, att köra åttaminutare i 4.20-tempo är inget vidare, särskilt när man får kämpa för att hålla det. Men även ett halvdåligt träningspass är ändå bättre än inget. Just nu känns det tungt och segt att träna, benen och lungorna finns inte där, och jag har tappat känslan. Så jag får fortsätta kämpa på och veva igång ben och kropp.