Mellanperiod

Efter en lång träningssäsong som kulminerade med ett antal lopp och träningspass under sommaren och fram till augusti. Efter det har jag tränat och motionerat men inte särskilt strukturerat utan det har blivit de träningspass jag haft lust att köra vid de tillfället. Det har blivit allt mindre cykling och en ökande dos av andra träningsformer. Det är mer är än sex veckor sedan jag körde det senaste egentliga cykelträningspasset. Det var dessutom tre veckor sedan jag cyklade över huvudtaget. För en månad sedan tog jag upp gymmandet igen. Inte för att jag tycker att det är särskilt kul utan mer för att jag behöver den typen av träning för att utvecklas. Så nu har jag kört knäböj, utfallssteg mm ett par gånger i veckan. Friskis träningsanläggning är ok i storlek och väl utrustad men att träna där på eftermiddag efter jobbet är ändå ingen hit. Det är så många motionärer i lokalen att det blir svårtränat då utrustning är använd av andra vilket gör att man inte kan träna så som man själv vill utan snarare utifrån vad som är möjligt för stunden. Det är inte alls optimalt när man som jag har en relativt klar strategi för hur vill lägga upp sitt träningspass, dvs vilka övningar man ska köra och vilken ordning det är bäst att träna dessa. Så jag har börjat träna en del på morgonen innan jobbet. Gymmet är då ofta nästan tomt, och de som befolkar det mest vid den tidpunkten är pensionärer. De har fördelen att de håller sig till de fasta maskinerna vilket gör att jag kan träna vid skivstänger och kettlebells på det sätt som jag själv önskar.

Utöver gymträningen har jag även kört löppass. Främst intervaller av olika slag, allt från 4x4 till stegar så som 2-3-4-5-4-3-2 minuter med 3 minuter vila mellan varje. Tuffa pass men ett sätt att hålla igång konditionen någorlunda under en period av lägre träningsintensitet. Det är en enorm skillnad mot förra året då jag vid den här tiden på året helt avstod träning under sex veckor. Jag känner att konditionen inte alls är i den nivå jag hade i somras men samtidigt oerhört mycket bättre än förra året. Så tanken är att om jag kan hålla i denna förbereder jag nästa fas.

Från och med nästa vecka ska jag börja det nya träningsprogrammet från Toppfysik. Det känns som att jag är hyfsat väl förberedd på det, och att säga att jag ser fram emot det är mycket sagt, men det känns ändå inspirerande. Det program som Toppfysik tagit fram åt mig består av två cykelpass, två gympass och ett löppass i veckan. Cykelpassen är ett distanspass på 2-3 timmar och ett intervallpass. Så där kommer det se ut i tre månader framåt och jag är övertygad om att det kommer ge utveckling och stabil grund att bygga mer specialiserad träning på under våren.

Igår var det tre veckor sedan jag cykeltränade över huvudtaget och ett så långt uppehåll beror på ett par personliga anledningar, en del jobbmässiga och en del motivationsmässiga skäl. Jag har medvetet valt att låta cyklarna stå då jag vill ha ett avbrott för att återhämta motivation och vilja. Igår var jag dock sugen på att köra distans, och tiden fanns där så jag drog iväg på ett tretimmarspass med mountainbiken. Siktet var inställt på att rulla grusväg eftersom det är den träningsform jag gillar mest. Efter en nästan helt regnfri höst är terrängen och grusvägarna snustorra vilket verkligen inte är vanligt så här års då lera och väta är vanliga följeslagare ute i skogarna. Vädret var så där höstligt vackert som det kan vara så här års med gula löv på träden. Ute på post i skogarna satt jägare med orangea hattar, några satt samlade med kaffekoppar runt en eld och hälsade glatt när jag rullade förbi.

Väg genom höstlandskap ett par kilometer från Råhällan.

Till min sorg såg jag att man har tagit ner det rejält höga brandtornet en kilometer öster om råhällan. I ärlighetens namn har det varit förfallet och farligt i många år nu. Senast jag klättrade upp i tornet var utsikten oändlig. Man såg skog hela vägen ner till Skutskär och åt andra hållet oändliga skogar. Träplankorna man stod på däruppe var dock ruttna eller helt av så det var inte utan att man kände av höjden. Nu är tornet alltså nedtaget och det är väl som det ska, sånt som inte används och dessutom är farligt tas bort. Men det är ändå lite sorgligt.

Bara hundra meter från där tornet sått såg jag dagens första björnspillning. På grusvägen ligger rester av blåbär och lingon. Nästa hög på vägen ligger ett par kilometer norr om Hagaström.

Hemma igen efter sju mil var jag rejält mosig. Ovana vid så långa träningstider plus dålig uppladdning senaste tiden med hög stressnivå, mycket resande i veckorna, dålig sömn och matintag blandat med dålig träning ger inte förutsättningar för bättre. Men det var riktigt härligt med ett vackert träningspass i distansformat. Sånt här ser jag fram emot även framöver.